Söndagkväll i sol

Söndagkväll med sol, en Morsdags ros på köksbordet och nyplockade liljekonvaljer från mitt nyupptäckta ställe i backen vid bron. En vacker helg med lördagsbrunch hos nygift mellanson och sonhustru och sedan söndagsbrunch hos äldsta sonen, dit även de nygifta kom. Två Morsdags kuvert ett med biljett till Melancholia och ett med presentvoucher till Centralbadet.

Maken åkte vidare till kyrkan för en konsert och jag fick hänga med till Konstfack och elevutställningen där. Sedan blev det tapas . Roligt vara mor till unga vuxna!

Arbetsveckan innehöll två intensiva kanslidagar och sedan teologiska samtal på Bjärka Säby, fantastisk miljö och bra plats för bibelbrottning. Denna gång om vad bibeln säger om livet efter detta och den yttersta dagen. Gudsbilden påverkar bibeltolkningen. Jag tror att Gud är kärlekens Gud, en Gud för levande och döda, en Gud som finns i varje andetag och som bor längst in i våra hjärtan. När det som tillskrivs Gud går utanför kärleken är jag inte med längre.

Den Gud jag lärt känna är allsmäktig "bara" i kärlek , aldrig i hot och hämnd.

När det står i Efesiebrevet att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa så är det tack vare Guds varsamma hand som förmår bära oss genom tåredal, prövotid, ångeststund och uppgivenhet. Guds uthållighet i kärlek är det jag sätter min lit till.

Enzo Bianchi, som är andlig ledare för klostret i Bose i norra Italien, skriver om vreden som en av dödssynderna: "Vrede anger vilken riktning våra relationer med andra tar. En del relationer kan bli förstörda på grund av ilska som leder till våld. Vi är som kristna kallade att tålmodigt gå igenom den påfrestande övningen i att acceptera den andreas särart." Detta tål att tänkas på!

Hur det ska relateras till det riktigt onda tål också att tänkas på. Jag började dagen med att skicka ett kort tack-mail till Peter Wolodarski på DN för hans kolumn idag: http://www.dn.se/ledare/kolumner/folkmordets-askadare

Jag slutar dagen med en tackbön för all kärlek som finns i världen , all god vilja, alla modiga , starka mödrar som kämpar för sin söners och döttrars möjligheter till hälsa, utbildning och framkomliga liv.

Under dagarna 18-24 maj pågår i Kingston, Jamaica, ett stort fredsmöte, tänkt som avslutning på Kyrkornas Världsråds "årtionde för att övervinna våldet (Decade to Overcome Violence)". Tre av mina kollegor deltar och medverkar med en work-shop i Kingston-mötet, International Ecumenical Peace Convocation.

Dona nobis pacem: Vi ber, ge oss fred.

Fredens och möjligheternas Gud, gör oss till redskap för din fred på den ekumeniska fredskonferensen och överallt i världen, så att vi kan göra din vilja och skapa en framtid för freden. I Jesu Kristi namn, vår Herre, frälsare och fredsfurste. Amen.

Paradoxalt nog sitter en åldrande man i USA och tror att jorden ska gå under lördagen den 21 maj och satsar sitt sista kapital på att få mediauppmärksamhet omkring detta. Här i höga nord går solen upp för såväl onda som goda, barn ser dagens ljus, människor blir förälskade och några gifter sig denna lördag.
Jorden går inte heller under och den åldrande mannen kallas idag en falsk profet.

Genom Stockhom gator och torg drog denna utpekade domedagslördag en Jesus-marsch med mål centrala Kungsträdgården och en gudstjänst under öppen himmel.Tidningen Dagen rapporterar:
"Gudstjänsten varar i två timmar. På den tiden hinner en mängd olika kristna profiler tala om Jesus, Herrens bön sjungas på arameiska, en hälsning från drottning Silvia läsas upp och en mängd lovsånger och psalmer att sjungas. Vid ett tillfälle faller alla församlade ner på knä i gemensam bön, som att hela Kungsträdgården känner vördnad inför Jesu namn. Det är också mäktigt att se samfundsledare stå sida vid sida framme på scenen, och bekänna sin tro i den niceanska gemensamma trosbekännelsen. Riksdagens kristna grupp passar på att slå ett slag för alla som förföljs för sin kristna tro i världen och på en storbildskärm får vi se och lyssna till hälsningar från människor i Mellanöstern som lidit för sin tro.

Någon i församlingshavet tappar sitt grepp om en ballong med de tryckta orden ”Du är värdefull” och medan gudstjänsten avslutas med ”O store Gud” stiger den mot himmelen med sitt enkla budskap. Man kan hoppas att Jesusmanifestationens budskap också får spridas från Kungsträdgården i Stockholm och ut över landet."

Själv har jag varit uppfylld av bröllopsbestyr och haft det förtroendefulla uppdraget att vara vigselförättare för son och blivande sonhustru i Lerums vackra kyrka. Solen sken, festklädda släktingar och vänner fyllde kyrkan, sången flödade och brudparet sa sitt ja till varandra.

Jorden går inte under av kärlek!