Morgonstund vid brasan

Det är tidig morgon och mörkt ute. Jag tänder en brasa, sveper in mej i röda pläden och läser ett kapitel om frihet i Joel Halldorfs bok "gud.jakten". Det är måndagen efter andra advent. Igår såg vi tre gudstjänster på skärmen, en som var så platt så vi stängde av, en som var från vår egen församling som berörde, en från Flatås där Gunilla läste text och berättade om barnbarnet som ville tända ljus i den tomma kyrkan, sitta stilla och sjunga, valde sång och sjöng med andakt "Imse Vimse Spindel".

Jag minns andra advent förra året när vi firade gudstjänst i  Turistkyrka i Puerto de la Cruz. Adventspsalmer, gäster på besök, kyrkkaffe .... allt var självklart.

Nu har vi inte varit i en kyrka mer än vid två tillfällen sedan pandemin bröt ut och vi kom tillbaka till Sverige. Det är verkligen konstigt. Vi som levt så intensivt kyrkans värld, inte minst de senaste års på Teneriffa, med flera samlingar i vecka och gudstjänster varje söndag. Joel Halldorf formulerar frågan om det finns någon skillnad på att följa en gudstjänst på skärm eller på plats. Ja, det är det och vilka konsekvenser det får återstår att se.

Nu sveper andra vågen av corona-viruset över oss och över världen. Nästan en miljon människor i världen har dött av detta virus, i Sverige närmare 7000 personer. Statsministern är allvarlig i sitt tal till nationen att nu gäller det att hålla restriktionerna, hålla avstånd, inte åka kollektivt, inte trängas i affärer, inte gå på kalas och inte bjuda hem till adventsglögg och pepparkaka.  Gymnasieskolor hålls från och med idag stängt och all undervisning sker på distans.

På Teneriffa få man mötas i familjegrupper om sex personer, barn undantagna. I Sverige är det 8 personers- regeln som gäller. Vi slipper de i andra länder obligatoriska munskydden men är ålagda att hålla distans. Så människor möts utomhus så långt vädret tillåter, grillar och samlas runt eldkorgar.             När Christer och jag går vår förmiddagsrunda över Pilane möter vi många vandrare. Naturen har blivit ett vardagsrum där vi kan koppla av, mötas, bjuda till fika. 

Men många sjunker ner i ensamhet, äldre som inte fått umgås naturligt med andra på månader, ensamjobbare som sjunker ner i håglöshet och brist på stimulans, trångbodda som går varandra på nerverna, människor som faller ner i alkoholmissbruk, barn får bära sin föräldrar istället för tvärtom.

Det är en märklig tid. Det är en tid för reflektion och besinning. Hur har vi levt våra kiv, hur vill vi leva livet. Vad är viktigt, vad är oväsentligt. Kanske kan vi komma bort från konsumtionshets och överutnyttjande av jordens resurser. Kanske görs nya upptäckter i denna pandemins tid.

Jag är tacksam för böcker, fåglar runt knuten, levnadskamrat och relationer att vårda och vara rädd om. Brasan brinner sakta ut, det ljusnar och en ny vecka har börjar. 

Må Guds ljus lysa in med hopp och frid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad adventstid. 

 

Löven faller, det är höst...

 Löven fallen, det är höst.

Hela sommaren har mamma bott hos oss, vilken nåd att ha fått bereda en fristad i denna pandemi. Hälsan är som hälsan är när man är 92 år. Kroppen har sina svaga punkter, den är använd, den är inte längre ung och stark. Men sinnet är inte slitet. Mamma är alltjämt en nyfiken, intresserad människa, kunnig, kompetent, smart, läsande och älskande. Hon följer sina nära och kära, hon följer världen och hon ber ...

Nu faller löven längst vår väg. Det är dags för förändring. Mamma flyttar in till stan 1 november. 

Vi har i helgen sagt adjö till kära Saga, den snipa som blev vår första gemensamma båt. Hon har lärt oss våga havet, upptäcka skärgården omkring oss, bedåras av solnedgång på en ensam ö, gå på grund, bli räddade av Sjöräddningen, fiska makrill, lägga till i hamnar, tuffa över fjord och längst leder, bryggsegla och ha en tillflykt när huset blev för fullt. Igår togs hon upp i vaggan i Ängeviken och rullade vidare på nya äventyr med ny ägare.

Imorgon kör godhjärtade Gunno ner Christer och Gunnar Fhager till en liten skyddad vik och hämtar den båt som ska bli vår kamrat kommande år. Hon har det fina namnet Annika. De ska ta henne längst hela kusten till Askerö varv där hon får en plats i vinter. Det blir en tur på 7-8 timmar för hon går inte så fort. Det blir spännande att möta henne vid varvet imorgon em. Väderutsikterna är god, nästan ingen vind och inte heller regn. 

Jacob har släppt sin första egna låt i helgen. Den berör nerven av den stora  förälskelsen som kapslar in och skyddar från all ondska, tiden i förälskelsens park och sedan att leva vidare i en mognande kärlek, kanske få barn, ta ansvar och förbli trogen, att längta, att hålla fast, att veta vi har varandra till låns.

https://open.spotify.com/album/5I6ThBql5Z1qUQmoEVYpiP?highlight=spotify:track:6f7yVwlDFLoRK5LB8TDNNA

 

Marktäcke!

Håll distans, håll ut, håll i, säger Folkhälsomyndigheten och vi kippar efter luft efter de små barnahänderna, de vuxnas omfamning och vännernas handslag. 

Vårt äppelträd blommar som aldrig förr, bina surrar från blomma till blomma. Naturen andas nyfödelse. 

Våren är som vackrast och kommer till oss som en tröst trots bakslag med bister kyla och näranog frostnätter. 

Vi lägger markduk över jord där frön planterats, lökar satts och rädisor förväntas komma. 

Det är som om också vi själva är under markduk, en markduk som ska skydda oss från smitta, 

svår sjukdom och kanske för tid död. 

En markduk som också ska skydda vården för överbelastning och hindra omsorgen om att kollapsa. 

Det är många svarta rubriker omkring oss. Äldreboende vars ledning inte lyckats mobilisera i tid, ge direktiv till personal, avgränsa, skaffa skyddsutrustning.

Det finns lysande undantag som Ale kommun och Alingsås som klarat krisen utan några dödsfall.

Våra kompetenser sätts på prov, liksom vår förmåga att göra rätt, vår kraft att avstå för ett högre syfte än mitt eget välbefinnande.

Jag hoppas vi kan hålla ihop och följa den strategi som bygger på Folkhälsomyndighetens rekommendationer 

och eget ansvar.

Länder som proklamerat nödläge och kallat in ordningsmakt och militär för att kontrollera att ingen lämnar hemmet annat än för mat och sjukvård har gjort ett annat val. Ingen kan än bedöma vad som tjänat bäst. 

För oss gäller att hålla ut och hålla i, ta semester på hemmaplan, njuta fågelsång och vårens prakt, ta hand om våra närmaste, hålla kontakt med vänner och bekanta, ringa några extra telefonsamtal, skriva gammaldags brev och skicka hälsningar genom luften. Kampsång är också bra. 

Vi tre som lever i en liten kommunitet på Tjörn avslutar varje dag med aftonandakt och min 92-åriga mamma börjar varje dag med ett rundbrev till sina barn med tankar om livet. 

Det är en nåd att få en tid med älskad mamma, en tid utan stress och jäkt, en tid av samtal och eftertanke. 

Två karantäner blir en

Två karantäner har slagit sig samman.

Mamma ramlade påskaftons-kväll och slog ansiktet illa. Emelie fanns på plats i huset och kunde plåstra om och hålla koll var tredje timma det första dygnet. Mamma såg ut som om hon varit i slagsmål och antog erbjudandet att komma som konvalescens hit till Tådås någon tid.
Vi hämtade henne torsdagen den 16 april. Mysfaktor säger Christer om att ha sin svärmor i huset.

Corona-viruset härjar i Göteborg och till denna helgen har en special-vårdavdelning på Sahlgrenska öppnat för enbart Covid-19 patienter.  Emelie är uttagen att arbeta där och första natten var kaotisk.
För lite personal för mycket sjuka patienter i respiratorer, all medicin fanns inte på plats, Emelie blev beordrad att vara platschef. Hon klarade det men kom hem helt slut. Nästa natt gick bättre  då delade tre personer på den uppgift hon haft ensam första natten, och nu har hon en natt kvar av tio. Antalet inlaga just nu i Västra Götaland är 333 personer varav 88 på IVA .

Detta gör att mamma stannar hos oss och nu firar vi Valborg och första maj tillsammans.
Vi lämnade "karantänen" i onsdags och bilade till Ljungskile och laxbutiken. Dit kom också David, Amanda och lilla underbar solskensbarnet Liv. Vi satt vid var sitt bord med en gång emellan och åt lunch. Underbart att ses. David gör release på sin skiva i helgen och Amanda har fått två stipendiet, ett av svensk jazz och ett av kulturrådet. Roligt och uppmuntrande!
Mamma köpte med laxbakelser hem till valborg .

Torsdagen var den stora gräsläggardagen. Christer och Gunno bilade och hämtade en släpkärra men färdiga gräsrullar som sedan rullades ut på Askerön. Tyvärr kom regnet på eftermiddagen och de blev blöta som sillar innan allt var klart. Måtte de inte blir förkylda. Man är ju så rädd att bli sjuk nu.
Valborg slutade med vid brasan med goda laxsmörgåsar och Stisel.

Så fort allt kan ändras och bli annorlunda....

Vi har firat en annorlunda påsk, en påsk med påbjuden social distansering. Ett virus lamslår hela världen, land efter land har drabbats, ingen kan gå fri. Virus känner inga landgränser, virus färdas med oss människor när vi reser och rör oss, virus drabbar fattig som rik, virus skrämmer och utmanar. Nu står sjukvården inför hårda prov, nu prövas vår solidaritet och vår uthållighet, nu manas till  reflektion och nytänk över hur framtiden ska se ut efter Corona.

Vi fick bryta upp hastigt från Teneriffa och kom hem efter att första flyget som vi var inbokade på ställdes in. Det andra förslaget som resebyrån bokade gick över Madrid med övernattning där, sedan via London och till Göteborg. Men så kom beskedet från spanska myndigheter att alla hotell skulle stängas. Flyget till Madrid - London ställdes in och vi förstod att den resan inte gick att genomföra. Genom ett under hittade vi fem biljetter till ett direktflyg med Norweigian till Köpenhamn.

Vi var lättade när vi steg av tåget i Göteborg och tog taxi hem. Hashem jobbade, Christer somnade, jag gick en promenad i snålblåsten. På kvällen åt vi hemkörd pizza med Hashem. Christer hjälpte Hashem med en skoluppgift. I samråd med barnen beslöt vi att gå i frivilligt karantän på Tådås.
Jacob kom följande förmiddag och körde oss ut till Tjörn. Oh så härligt att få prata ikapp....

Jacob släppte av oss, vår egen bil som stod i garaget startade och vi storhandlade. Så har vi varit här i karantän, beställt Lina och ICAs matkassar, gåt promenader varje dag, haft utomhusbesök på påskafton av Jacob och Elisabeth-familjen, tagit hand om huset, trädgården, lilla boden och varandra.

En utflykt till stan när jag fyllde år. Då satt vi i Änggårdens trädgård och mamma satt högst upp på ute-trappan till trädgården. Annika och Claes kom och Daniel. Vi fi.

Viruset hotar, Stockholm är hårdast drabbat men en våg kan komma över hela landet. Vid Sahlgrenska har tältsjukhus satts ut. I Stockholm har Älvsjömässan byggts om till sjukhus, ännu har det inte behövts tas i bruk. Boris Johnson,  premiärminister i Storbritannien hör till dem som drabbats, fått intensivvård och nu tillfrisknat. Nästan alla drabbade länder har gjort "lock down", utegångsförbud och skolor som stängts. Sverige har varit en annan väg och vi hoppas och ber att det ska visa sig hålla måttet. Att få vara ute är en gåva och det är också en rekommendation från folkhälsomyndigheten. Däremot påbjudet att hålla avstånd och inte göra mer än nödvändiga resor.

Tillbakablick

12 mars

Igår gjordes ett byte mellan Syd och Nord. Bengt Bergius kom från Svenska kyrkan i Los Cristianos till Turistkyrkan i Puerto de la Cruz. Bengt bjöd, tillsammans med sin pianist, på ett mycket innehållsrikt och innerligt program omkring Einar Ekberg. Bengt sjöng älskade sånger från Einar Ekbergs repertoar och berättade om denne storsångares liv. Christer Andréas ledde kyrkokören i Los Cristianos och bjöd på ”Livets pärlor”, ett sångprogram utifrån Frälsarkransen pärlor. Det är vackert och viktigt att de olika utlandskyrkor samarbetar på ön. Vi har i samråd också beslutat att avstå från handhälsning och hälsa med handen på hjärtat den närmaste tiden. Veckoprogram och caféet fortgår som vanligt. Idag kokas det soppor för fulla muggar och vi hoppas många gäster kommer till sopplunchen kl. 12.00-14.30. Välkomna!

15 mars

Kära vänner. Spanien är från och med idag i karantän. De nya restriktionerna i hela Spanien gör att vi igår tog beslutet, tillsammans med vår styrelserepresentant, att avsluta säsongen i och med den här helgen. Dagens gudstjänst avslutar denna säsong. 

Hela teamet tackar och ser fram emot nästa säsong som börjar söndagen den 18 oktober.

Nu får vi samla oss i bön för både land och folk. Vi ber att coronavirus ska bemästras och att smittspridningen ska minska. 

Vi vet att Guds omsorg står fast om än allt annat vacklar. Vi önskar Guds Välsignelse till alla följare och vänner. På återseende hälsar hela teamet!

18 mars

Rapport från en ö i karantän. 

Det är väldigt lugnt och stilla i hamnstaden Puerto de la Cruz på ön Teneriffa. Jag går upp på kyrkans tak och tittar över staden. Inte många bilar, ett fåtal bussar och nästan inga människor. Vulkanen Teide tronar med sina 3 718 meter över staden och havet rullar in mot öns alla stränder precis som vanligt men ändå är sig inget likt. 

Utegångsförbudet har slagit till med full kraft.

Det patrullerar högtalarbilar genom staden gator och gränder med utrop på olika språk till invånarna att hålla sig hemma, att inte gå ut mer än i absolut nödvändiga situationer. Det annonseras höga böter eller fängelse för den som bryter mot utegångsförbudet. Det är tillåtet att gå från och till jobb, att gå till livsmedelsaffär, apotek och bank, att hjälp till på vårdinstanser och hjälpa särskilt utsatta personer. Men där tar det stopp. Det är uttryckligen förbjudet att promenera och vistas utomhus för fritidsaktiviteter. Endast hundägare är undantagna, de får rasta sina hundar. Ack, att man hade en hund. Stränderna ligger öde och tysta, strandpromenaderna är tomma och övergivna. 

Vid mataffären där vi brukar handla står det vakter vid ingången. Människorna köar med en meters mellanrum. Vakten släpper in två åt gången. Hyllorna är alltjämt fyllda med matvaror men toapappret är slut. 

Varför hamstrar man toapapper? undrar jag. 

Hur kunde allt förändras över en natt? 

I lördagsmorse samlades Turistkyrkans team till planerings-och frukostmöte hos husmor Gunilla. En stor punkt på dagordningen var corona-viruset och dess inverkan på verksamheten men en lika stor punkt var planering för veckans sammankomster, gudstjänster, vandringar och caféverksamhet. Inte visste vi att innan dagen var slut skulle beslut har tagits om att stoppa all verksamhet och att söndagens gudstjänst skulle bli den sista för säsongen. Rykten gick på förmiddagen om att Spaniens regering skulle försätta landet i nödläge. Under dagen kom meddelande att hela Spanien försätts i nödläge. Innebörden tydliggjordes när undantagstillstånd tillkännagavs för landets 48 miljoner människor. I Turistkyrkan ändrades programmet till en kväll med temat ”Mod och hopp”. Det gavs tillfälle till ljuständning och förbön.

Skandinaver som är oroliga över hemresa, över framtiden, över sin situation hör i dessa dagar av sig till oss på olika sätt. Skandinaviska Turistkyrkan på Teneriffa har blivit en jourkyrka. Varje kväll klockan 19.00 går vi ut på balkongen eller upp på taket och applåderar all vårdpersonal som arbetar inom sjukvården. Vi ser grannar vi aldrig sett, vinkar åt människor på samma gata och dem längre bort. Hur tillbringar vi dagarna. Vi börjar dagen med morgonbön och sen halv-tio kaffe. Sedan finns det olika sysslor, alltifrån att måla staket till att stryka in tvätt. 

Vi har kontakt med ambassaden och UD och följer händelseutvecklingen noga. Vi hoppas, liksom alla skandinaver, att få komma hem så snart som möjligt. Imorse läste vi tillsammans Psaltarpsalmen 91. Vi förlitar oss på att vi är under den Högstes beskydd.

24 mars 

Hur gick det? Hur blev avslutet för Turistkyrkan och dess team i Puerto de la Cruz? 

Tack för era frågor och förböner. Jag ska försöka sammanfatta veckan som gick, lördag till lördag, en resa för många av Turistkyrkans vänner och dess team i okänd, ständigt förändrad terräng. 

Över en natt förändrades alla förutsättningar och spelregler. Från en dag till en annan gick den ö där vi varit gäster sen oktober till att bli en ogästvänlig ö med stänga dörrar. Turister var inte längre välkomna utan ombads på olika sätt återvända till sina hemländer. Restauranter och affärer drog för sina grindar, utegångsförbud infördes med avstängda stränder, stängda pool-områden, stängda bibliotek och stängda kyrkor. I skyltfönster och på dörrar hängdes skylten ”Serrado”. Människor förbjöds samlas i grupp, en och en fick gå in i mataffär och på apotek, i taxibilarna fick en person åka, hundar fick rastas av en person med maximerad promenad på 20 minuter. Bussarna körde efter lördagstidtabell och passagerare måste gå på mittdörrarna och betala med kort. Polis och militär övervakade att det strikta utegångsförbudet efterlevdes. Böter skrevs ut vid ohörsamhet. Två militärhelikoptrar kretsade över stad och berg. 

På Turistkyrkans grind fästes en skylt med ordet ”stängt” på sex olika språk. Grinden fick stå olåst under dagarna. Det smög in gäster varje dag. 

Finska teamet städade ut sina skåp och utrymme under måndagen. Kontakt togs med spansk-engelska pastorn och med ordförande för tyska församlingsgruppen. Det lämnades nycklar och skrev hyreskontrakt för nästa år. Inga kramar till avslut. Våra händer mot hjärtat med en hoppets hälsning om att få ses igen under normala förhållande.

Husmor Gunilla dukade varje förmiddag efter teamets morgonbön fram kaffe och det bröd som fanns kvar i frysen. Skandinaviska gäster kom, med apotekspåse i handen som kamouflage för sin vistelse utomhus. Våra gäster kom för internet, hjälp i sökandet efter biljetter, kontaktuppgifter till UD och ambassad, hjälp med bön och praktiska ting. 

Turistkyrkans styrelse manade teamet att hitta flyg hem. Redan på lördagkväll förstod styrelsens representant för Puerto de la Cruz att hemresa måste ske snabbt. Det bokades ett flyg till tisdags den 24 mars. Men på söndagen kom meddelande att det flyget var inställt. Inget ombokningsalternativ fanns att få. Inga direktflyg fanns längre att hitta. En resebyrå genomsökte marknaden och föreslog resroute med mellanlandning i Madrid och övernattning i London. Nästa förslag var två mellanlandningar och en övernattningar i Malaga.Samtidigt kom beskedet att alla hotell i hela Spanien måste stängas inom en vecka. 

På torsdagen höll teamet morgonandakt utifrån bibelberättelsen om lärjungarnas vådliga färd över Genesaeths sjö. Bönen bads ”Gud hjälp oss över vattnet till fast mark”. Vad kunde vi annat än uppfatta det som ett bönesvar när Gunnar och Christer samtidigt hittade fem biljetterna på ett direktflyg till Köpenhamn. Det blev ett snabbt telefonsamtal till resebyrån om att boka av alla andra resor och boka direktflyget till Köpenhamn och därifrån Öresundståget till Göteborg. 

På fredagkvällen klockan sju gick vi upp på kyrkans tak och applåderade ett tack till all vårdpersonal . Vi vinkade till avsked till grannar på balkonger och uteplatser. Lördagförmiddag stod vi med en utspridd väntande grupp människor med resväskor vid flygbussens hållplats. Någon saknade busskort och Gunnar räckte utan tvekan fram sitt till undsättning. 

På flygplatsen är det mycket människor i rörelse. Alla måste stå i kö utomhus och slussas in av vakter i mindre grupper till inckeckningsdiskarna. Inga affärer eller matställen är öppna. Det finns dricka att köpa i automat men inte ett enda kaffeerbjudande. Tur att vi har ordentligt med matsäck och liksom alla andra äter vi ute. Det går bra att duka upp och sitta på den låga muren utanför flygplatsen Bussar och taxis släpper av resenärer. Nu är frågan om planen kommer att lyfta och gå som det ska. Det gör det! Det fungerar fint med incheck och säkerhetskontroll. 

Vi välkomnas ombord på planet. Det meddelas att på det här planet finns bara vatten att köpa. Det pratas lågmält, ingen hostar eller nyser. Många somnar trötta av anspänning och ljuset släcks ner när planet lyft. Det blir en kvällsresa över Europa drabbat av ett okänt virus som hotar hälsa och liv. 

Det blir en lång väntan på första morgontåget till Göteborg. Vid sjutiden rullar vi över Öresundsbron i en nästan tom vagn.

Nu är Puertos team hemma efter ett omtumlande avslut på vårens period. Vi har alla satt oss i frivillig karantän. Det är en tid för reflektion och bön för dem som drabbas av Coronaviruset och som lever i utsatthet och fara. Kanske leder denna prövning som drabbar hela världen till ett uppvaknande. Det är mycket som behöver ändras till det bättre. Må Gud hjälpa oss att se, höra och förstå hur vårt liv ska levas på jorden och hur vi tillsammans kan söka det gemensamt bästa framöver.

4 april

Idag var det planerat för Skandinaviska Turistkyrkans 

säsongsavslutning i Puerto de la Cruz. För två veckor sedan blev det ett hastigt tidigarelagt avslut. Det har varit två svåra veckor i världen och oro för många människor. Vi hoppas och ber om Guds beskydd genom denna tid. I varma tankar kan vi vara med varandra. Vi går nu in i stilla veckan. Idag är det palmsöndag. Vi läser om när Jesus rider in i huvudstaden och möts av Hurra - och Hosianna-rop. Några dagar senare skiftar ropen till korsfäst, korsfäst . En av Jesu lärjungar förråder honom för en påse silverpenningar, en annan förnekar honom, en tredje springer skräckslagen sin väg. Vi följer Jesu väg från övre salen till Getsemane. Vi hör hur han utlämnas till folkets gissel och dom. Vi följer Jesu Golgatavandring. Himlen mörknar, marken skälver när Jesus dör på korset. Det blir tyst på jorden såsom efter en pandemi. Men det gryr en påskdag. Mörkret kan inte övervinna ljuset, döden får inte sista ordet. Vi får gå genom påskveckan med våra liv, vi får bära andras liv i bön och tanke, vi är burna av Livet och Uppståndelsens kraft genom allt.

8 april 

Nu är vi mitt i påskveckan. Det är ovanligt stilla i världen. Människor ombeds eller beordras att hålla sig hemma, inte komma nära varandra, hålla social distansering. Turistkyrkans team i Puerto de la Cruz, som jag haft förtroendet att leda, finns nu i frivillig karantän på olika plats i Sverige. Det är dymmelonsdagen, dagen som fått sitt namn efter de trästavar, dymlar, som man satte i kyrkklockorna för att dämpa klockornas klang så mycket som möjligt. Det skulle vara en dämpad, dov klang inför minnet av det lidande som väntade Jesus Kristus. Det är i denna dämpade ton vi går in i årets påskvecka. I år vilar en dov ton över hela världen. Ingen vet utgången av corona-pandemin. Ingen vet när det kommer en påskdag, en uppståndelsens morgon. Men vi tror att detta hot kommer att besegras, att en dag är det över och vi får återigen mötas. Nu lever vi med dymmelonsdagens dämpade ton. Tiden får stå stilla, vi får vara stilla och följa de uppmaningar som ges att inte resa, inte bjuda in, inte mötas. Idag är kanske tiden att skicka ett vanligt handskrivet brev eller en blomma till någon, berätta en berättelse, ringa ett extra samtal eller leka tittut på mobilen med ett litet barnbarn.