tisdag 19 december 2017

ÅRETS JULBREV

Kära vänner!

Nu går vi in i julveckan och jag sitter vid brasan på Tådås och tänker på året som gått.
För ett år sedan lämnade vi vår lägenhet i Sundbyberg och flyttade till Göteborg.
Jag gick in som klasslärare i årskurs 1 på Vasaskolan i Göteborg.
Det var spännande att få sluta yrkeskarriären såsom den en gång började på ett lågstadium. Arbetsamt, roligt och nyttigt att komma från en kontorsmiljö tillbaka till klassrumssorl, vetgiriga elever, läsinlärning, rastvakt, bamba, samspel med lärarkollegor, fritidspersonal och föräldrar.


I juni hade jag förmånen att vara vigselförrättare när yngste sonen Daniel sammanvigdes med sin käresta Charlotta i Lerums kyrka. En stråkensemble från Göteborgsoperan spelad pampig ingångsmusik med temat ut Zelda Overworld. Syskon och vänner sjöng, brud och brudgum strålade och solen sken över de nygifta. Det var en fantastisk start på sommaren.
I september var det dags för ännu ett underbart bröllop.

Denna gång vid Akvarellmuseet på Tjörn, i en smyckad hörsal med fondfönster ut mot havet. Vattnet låg spegelblankt och gäster från när och fjärran stod på bryggan och såg brud och brudgum komma roende i en liten vacker nylackad eka. Det kändes förtroendefullt att få vara vigselförrättare och i vigseltalet få väva in en dikt från brudens morfar, Gunnar Arnborg, en dikt med mycket kärlek till levnadskamrat och skapandet av vardagsliv.


Dikten från boken ”Blommor i bondebygd” heter Hemkomposition.

"Du har alltid blommor på bordet 
Alltifrån nyvaken tussilago i en äggkopp 
till vintertrotsande klöver och höstfibbla. 
Inomhus är du ihärdig odlare av grönt och prakt i dina krukor.
Som en outtröttlig konstnär formar du det liv som heter Hem.

Med kompositörens känsla för nyanser 
och färger skapar du vardagsstämning i en gardin, 
festkänsla med en duk och
harmonisk mottagning för alla sinnen.
Jag njuter resultatet."


Vi njöt resultatet av två fantastiska bröllop och tänkte att nu när alla våra vuxna bildat egna bon kan vi förvänta oss ett lugnare pensionärsliv och växelbo i en liten lägenhet i stan och vår tillflykt på Tådås. Men det blev inte riktigt så.

Vi blev kontaktade av nätverket Agape, en frivillighetsorganisation till stöd för ensamkommande barn och ungdomar. Vi fick förfrågan om vi hade en bäddsoffa för en kille från Afghanistan som, efter att ha blivit uppskriven i ålder, måste flytta till ett av Migrationsverkets boenden i en annan del av Sverige. Christer satte upp en vikvägg i vårt vardagsrum och Hashem flyttade in. Hans skola ligger nära oss, hans nätverk med kyrka och kamrater finns inom räckhåll. Vi har med Hashem blivit engagerade för de unga som kom i flyktingvågen 2015 och som rotat sig med familjehem, lärare, vänner och flera har också funnit en
Så man kan säga att vi blivit tonårsföräldrar på nytt.

Två längre resor har vi även gjort under hösten. Först en efterlängtad resa med ungdomsvännen Krister Jallén som reseledare till Kenya. Vi var en grupp på 17 personer som fick ta del av olika projekt som Navigatörerna och Barnmissionen initierat och backar upp. Grundidén är att uppmuntra till entreprenörskap och eget småföretagare. Kvinnor och kooperativ får ta del av kurser, backas upp med mentorer och kan få del av startbidrag för att kunna börja en egen verksamhet och bli självförsörjande. De blir sin tur mentorer för andra.

I resan ingick även en safari i Masai Mara. Tyvärr var den malariamedicin vi tog för den resan väldigt elak mot magen och Christer fick ta en tur till Nairobi Hospital för att få en dos vätske- ersättning och komma på banan igen. Vi kom hem välbehållna och fyllda av intryck.

Ett telefonsamtal gav oss mycket att tänka på. Det var Skandinaviska Turistkyrkan som ringde och önskade att vi skulle komma till en av de gröna Kanarieöarna och gå in i uppgiften som teamledare i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Vi möttes till ett samtal, efter en allsångs konsert som Christer ledde i Smyrnakyrkan, och det sa Amen i våra hjärtan. Vi kommer att leda arbetet i Puerto del la Cruz under säsongen 2018-2019. Ni som vill träffa oss och har tid och möjlighet att ta en veckas solsemester under nästa års vinterhalvår är väldigt välkomna till Puerto de la Cruz.

Sista veckan i november fick vi själva göra en solresa till just Kanarieöarna med vår dotter Elisabeth och hennes familj. Vi firade första advent med vänner i Templo Equmenico, där Turistkyrkan finns på Playa del Inglés Det var fint att se vännen Krister Andersson, som leder teamet där, tända första ljuset och höra en stor adventskör sjunga.

Det var några stora penseldrag från vårt 2017.
Tredje advent predikade jag i Elimförsamlingen i Billdal. Christer sjöng några av de bibeltexter han tonsatt. Gudstjänsten blev en påminnelse om den röda tråd som finns i våra liv och att vi sammanvävs med varandra under livets resa.


Nu vill vi skicka våra varmaste julhälsningar med ett bibelord från profeten Jesaja 9: 2- 7 och en önskan om ett Gott Nytt Välsignat år.

Marianne och Christer

lördag 18 mars 2017

Lördagkväll på Tådås

....efter flera dagar av hosta, envis förkylning, och röstvila infinner sig ikväll en tyst förundran under en stjärnklar himmel.

Mannen spelar piano, pianot som följt med oss genom alla flyttningar. Det köptes av en granne på Storängsgatan och följde med till lilla huset i Mölndal, till Vasa i Finland, tillbaka till Göteborg och Kärralundsgatan, till Billdal och till Frillesås, till Korsgatan i Kungsbacka och sedan hela vägen upp till Sundbyberg och nu till slut tillbaka till Västkusten och till blå huset på Tjörn.
Nu övas det Lina Sandell sånger till nästa söndags gudstjänst kl. 17.00 i  Kyrkans hus, Kållekärr.

Ett piano, en melodi, en sång kan bära långt och nå djupt, ge hopp och tröst.  

Så mycket verkar tröstlöst i vår värld. Vi har just sett Uppdrag Granskning som skildat behandlingen av modiga visselblåsare Anders Kompass. 

Anders Kompass som slog larm om och försökte stoppa sexuella övergrepp mot barn av franska FN-soldater i Centralafrikanska republiken. Men det  blev inte de franska FN-soldaterna som fick stå till svars utan Anders Kompass som förlorade jobbet pga protokollsbrott. 

Hans svenska kollega, FNs biträdande generalssekreterare,   Jan Eliasson tog under den långa utredningstiden inte någon kontakt med Anders Kompass. Den oberoende utredningen frikänner Anders Kompass på alla punkter. I Uppdrag Granskning förstår vi hur  Eliasson lusläst rapporten i syfte att hitta någon anmärkning mot Anders Kompass. Den svenske reportern säger: Men det står ju att Anders Kompass är frikänd från alla anklagelser , att han agerat helt korrekt. 

Ja det är sannerligen så att munvädret Eliassons gloria får sig en törn.

Det är med så lite vishet världen styrs och ändå snurrar vår jord trofast i sin bana, himlen spänner upp sitt himlavalv över oss och våren lovar att komma i år igen.

Tacksam för musiken som kan trösta, läka och ge hopp. 
Tacksam att vi orkat bära detta tunga piano med oss mellan våra boplatser
Tacksam för mannen som aldrig slutat spela hoppets sånger till tröst för min själ.