Sommarprat med Anders Kompass fångade hela mitt intresse. Han berättar om hur FN, organisationen med uppdrag att arbeta för fred och för mänskliga rättigheter, bestraffade hans anmälan, gällande sexuella övergrepp mot barn och ungdomar som franska utsända FN-arbetare gjort sig skyldiga till, med avstängning från arbetet och munkavel medan utredning pågick. Protokollsbrott var anklagelsen han blivit avstängd för. Hur hanterade mannen med det förpliktande efternamnet att inte få berätta, inte få freda sig utan bli satt i en osynlig arrest. Jag lyssnade uppmärksamt.
Den lilla sov middagsvilan och den större var med morfar i trädgårdslandet. Jag skulle i lugn och ro dricka kaffe och få ta del av Anders Kompass sommarprat.
Men det knackade ivrigt på dörren och treåringen ville ha mellanmål, två skivor kall lax som mamma skickat med. Han visste att paketet med kallrökt lax låg i kylskåpet. Mitt emot mej, med två skivor lax på tallriken, ville han berätta om sista dagen på förskolan. Han hade bjudit på jordgubbar och berättat att detta var sista dagen. Till hösten skulle han gå på den lilla förskolan på backen, den med 9 barn färre per grupp. Den grupp han nu lämnade skulle öka barnantalet till 23 barn, det föräldrakooperativ där han fått plats skulle välkomna 14 barn till hösten. Den lilla förskolan hade sökt statliga medel för att minska antalet barn per grupp och hade som mål att uppmärksamma varje barn och leva upp till förskolans läroplan. Nåja, det berättade han inte för gruppen eller för mej. Han visste knappast om bakgrunden utan levde sitt vardagsliv i den faktiska politikens verklighet där personal, med ansvar för stora barngrupper, gör sitt bästa för att ge tillsyn, omsorg och leva upp till förskolans höga målsättningar, men inte alltid får de förutsättningar och redskap som behövs .
Treåringen mitt emot mej, berättade om den kamrat som blev mest ledsen över att han skulle sluta och som sen ville följa med honom hem. " Mormor, han har slagit mej mycket men ändå vill han bara vara med mej. Och jag vill vara ifred ibland, jag vill leka med andra barn, jag visste inte vad jag skulle gör".
Bästa Anders Kompass , din berättelse får vänta lite, nu måste jag stänga av och höra vad den här lilla treåringen så öppet och tillitsfullt berättar vid matbordet. Han funderar över sin tillvaro, förskolan, kamraterna och hur han ska ta sig fram i världen. Han är lite orolig för att han inte vet riktigt vad som väntar.
Hur ter sig vardagsvärlden från en treårings perspektiv?
"Mormor, jag vet inte vad barnen på nya förskolan heter, en pojke heter Robin....."
Tack älskade lilla barnbarn att du vill berätta och för att du låter munnen gå från morgon till kväll men stora och små iakttagelser, reflektioner, förbättringsförslag och idéer.
Tänk om du och några fler treåringar fick vara värd för ett Sommarprat i P1
Det skulle understryka Anders Kompass viktiga insats att alltid se till barnens bästa och vara vaken för att i alla lägen förhindra våld och övergrepp mot barn i alla åldrar och i länder.
