Lördagkväll på Tådås
....efter flera dagar av hosta, envis förkylning, och röstvila infinner sig ikväll en tyst förundran under en stjärnklar himmel.
Mannen spelar piano, pianot som följt med oss genom alla flyttningar. Det köptes av en granne på Storängsgatan och följde med till lilla huset i Mölndal, till Vasa i Finland, tillbaka till Göteborg och Kärralundsgatan, till Billdal och till Frillesås, till Korsgatan i Kungsbacka och sedan hela vägen upp till Sundbyberg och nu till slut tillbaka till Västkusten och till blå huset på Tjörn.
Nu övas det Lina Sandell sånger till nästa söndags gudstjänst kl. 17.00 i Kyrkans hus, Kållekärr.
Ett piano, en melodi, en sång kan bära långt och nå djupt, ge hopp och tröst.
Så mycket verkar tröstlöst i vår värld. Vi har just sett Uppdrag Granskning som skildat behandlingen av modiga visselblåsare Anders Kompass.
Anders Kompass som slog larm om och försökte stoppa sexuella övergrepp mot barn av franska FN-soldater i Centralafrikanska republiken. Men det blev inte de franska FN-soldaterna som fick stå till svars utan Anders Kompass som förlorade jobbet pga protokollsbrott.
Hans svenska kollega, FNs biträdande generalssekreterare, Jan Eliasson tog under den långa utredningstiden inte någon kontakt med Anders Kompass. Den oberoende utredningen frikänner Anders Kompass på alla punkter. I Uppdrag Granskning förstår vi hur Eliasson lusläst rapporten i syfte att hitta någon anmärkning mot Anders Kompass. Den svenske reportern säger: Men det står ju att Anders Kompass är frikänd från alla anklagelser , att han agerat helt korrekt.
Ja det är sannerligen så att munvädret Eliassons gloria får sig en törn.
Det är med så lite vishet världen styrs och ändå snurrar vår jord trofast i sin bana, himlen spänner upp sitt himlavalv över oss och våren lovar att komma i år igen.
Tacksam för musiken som kan trösta, läka och ge hopp.
Tacksam att vi orkat bära detta tunga piano med oss mellan våra boplatser
Tacksam för mannen som aldrig slutat spela hoppets sånger till tröst för min själ.
