Oktoberhelg

Helgen 1-2 oktober är det dags att vintra in, dvs klippa gräset en sista gång detta året, plocka ner de sista äpplena och ta in trädgårdsmöblerna. Men havet ligger blankt och solen lyser varm så det blir lunch och kaffe ute på altandäck och på bryggan i Skärhamn.

Vi packar kvällsmat i tro att det ska bli solnedgång vid bryggan men dimman stiger och sen eftermiddag är det ingen sikt över sundet mellan Kyrkesund och Härön. Lilla fina Härön som nyligen drabbades av oljeutsläpp efter en fartygskollision utanför den danska västkusten. Vi ser fem av Kustbevakningens båtar passera och gissar att de ägnat dagen åt sanering av öns stränder.
På tågresan från Stockholm hör jag några militärer återberätta en förskräcklig händelse om en stupfull kapten med ansvar för ett fartyg med uppåt 50 000 liter tungolja i tankarna. Det danska Sjövärnets operativa kommando hade följt skeppet på radarn och det hade inte ändrat kurs på sex timmar - något som är mycket märkligt.

En polispatrull och en lots åkte ut till fartyget M/V Ranafjord, tog sig ombord och såg hur det var fatt. Den 54-årige norske kaptenen och hela besättningen sov berusade, medan fartyget plöjde fram i Kattegatt
Lastfartyget hade lastats i Kaliningrad och var på väg mot Ålborg, men lotsades nu i stället till hamnstaden Hals där den fick ligga kvar tills styrmannen blev nykter nog att ta över. Kaptenen blir kvar i land ett tag - han begärs nu häktad. När lots och polis bordade M/V Ranafjord var fartyget bara 40 minuters färd från att köra på grund.
Så nära ännu en oljekatastrof! Hur bemannas dessa stora fartyg och hur är det möjligt att alkohol får flöda så att en hel besättningen blir redlöst berusade.Är det inte dags för alkolås? Många frågor väcks.
En tacksam tanke för Kustbevakningens insats och en olycka som inte skedde.

Sakta åker vi hemåt i dimman och tänder en brasa. Vi är beroende av havet, jorden, vinden och elden, de fyra elementen som vi inte kan leva utan.

Det blå huset ligger i mellanrummet av aktivitet och vila. På altanen ser vi semesterbilar på väg till sommarhus och båtar. Från köksfönstret ser jag hav av grönska som möter den gråblå himmelsranden denna söndagmorgon vid vita köksbordet.
Lördagskvällen avslutades vid brasan efter att vi på badöns bergstopp firat damlandslagets VM-brons-seger med räkmacka från Skärhamn. Ett djupare firande också av hälsan som återvänt sen förra sommaren, att skrattet och tilltron till kroppens krafter återvänt. Du blir bara vackrare, säger mannen jag levt med i 36 år, och jag kontrar med att det är för att du ser sämre. Ömhet har vuxit ur sårbarhet och tacksamhet för den andres andetag och närhet.
Ikväll blir det musikmässan "Skrik för livet" med Ingemar Olsson på Klädesholmen. Sen en spännande match mellan Japan och USA, kampen om VM-guld! Härligt med tjej-fotboll!
Semester!

Eftervärme

Att vara sommarpastor på Vallersvik innebär inte bara att predika och leda sammankomster, det innebär framför allt möten med människor, gamla och nya vänner, fastboende och campare, äldre och yngre. Det innebär också ett nära samarbete med församlingens veckoansvariga och strandgårdsteamet.
Strandgårdsteamet samlar varje förmiddag ett trettiotal barn till två timmars lek, pyssel, sång, andakt och fika. "Bygg inte hus på lösan sand" och "Vem är kungen i djungeln" hör till favoritsångerna, grillkorv på onsdagkvällar och filmtaijm på torsdagar är populärt.
Många händer hjälps åt med att städa vandrarhem och kyrka, rensa ogräs, koka kaffe,hälsa välkommen och ringa i kyrkklockan.
Veckans tema följer kyrkoåret och det kommer att handlar om att hantera förluster.
Det blir strandprat och sena kvällsamtal om stora oönskade och oväntade livsförändringar, arbetslöshet, skilsmässa, flytt, arvsstrid, sjukdom, missfall, förlust av närstående och vän.
Vi håller hårt i tekopparna och låter tårar få rinna.
Hur ska jag genomleva utan att bli en saltstod?
Det är elva år sedan vännen berättade för mej om sjukdomen som drabbat. Jag känner mej hedrad av hans närvaro i gudstjänsten. Denna sommar är rösten så svag att jag inte kan uppfatta orden. Vårt samtal vid kyrkkaffet tar längre tid än förr då varje ord ska skrivas på tangentbordet. Jag sparar meningar som "You have to be patient to be a patient" och citatet från Stanley Jones " Kan man inte hålla en predikan får man vara en ". Det är en gåva att få dela en bit av livsvandringen. Tron bär trotsigt i den djupaste dal och i en sjukdomssituation som inte ger några semesterdagar.

Semester

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. När vi såg telefonnumret på displayen förstod vi att en hedersman gått ur tiden. Släkt och gamla vänner kallades samman och vi for de många milen för att vara med på begravningen. Helge gick ur tiden efter ett liv fyllt av arbete och möda. Helge hade målet för sin livsresa klar, hans längtan var det rike som består även efter tidens slut. När himlaporten öppnades slätades Helges fårade anletsdrag ut och över avskedet i kyrkan vilade en ljus frid. Vi fick tacka och ta avsked av en hedersman som nu fullbordat sitt lopp och är hemma hos Gud.

Till sitt sista levnadsår bodde Helge hemma och ville så ha det men när krafterna avtog knackade anhöriga på dörren till olika serviceboende. Det fanns ingen som öppnade för annat än en kortvarig vårdplats efter en fallolycka, men sedan skjutsades 92-årige Helge hem till huset med sovrum på andra våningen!
När minnet på allvar började svikta erbjöds plats på vårdavdelning för äldre. Dit kom hyrläkare då och då och tittade i journalerna men gick aldrig in till patienterna. Helge som nästan aldrig ätit medecin fick nu olika medeciner varje vecka, allt från antidepressivt till blodförtunnande. Anhöriga försökte förgäves få samtal med ansvarig läkare men det fanns ingen fastanställd att få en relation till.Helge själv vantrivdes så till den grad att han blev stum och vägrade tala till några andra än sina närmaste. Helge var en man som arbetat hårt sen unga år, plikttrogen och rättrådig, betalt sin skatt och inte legat samhället till last. Så behövde han det sista halvåret av sitt långa liv en trygg vårdmiljö men möttes då av ambulerande läkare, trött vårdpersonal och överbelagda rum.
Dotter och måg höll livlina till Helge. Efter arbetsdagen var det de som såg till att Helge höll modet uppe och inte kände sig bortglömd och övergiven. Sjukskötare vågade inte sätta in morfin utan läkarordination och den sista helgen levde Helge med stor smärta. Många var frågorna vid begravningskaffet omkring vård i livets slutskeende och en värdig ålderdom i Sverige.
I en av dagens kvällstidningar går det att läsa vad denna cirkus med hyr och stafettläkare kostar. Arvin Yarollahi, som startat face-book-uppropet "Nej till nedskärningar i vården" referar idag Expressen som skriver att stafettläkarna kostar miljontals kronor:
‎- Budgeten för stafettläkare på de västsvenska sjukhusen sprängs med miljoner. Både Sahlgrenska och Södra Älvsborgs sjukhus har under årets fem första månader lagt mer pengar än det var tänkt för hela 2011. Samtidigt har vi anställningsstopp och brist på vårdplatser regionen över. Nu får våra politiker skärpa sig!!

Jag är glad att det på de större sjukhusen finns sjukhuskyrka och ekumeniska arbetslag med pastorer, präster och diakoner som kan komma sjuka, anhöriga och personal till undsättning i utsatta situationer. Ikväll tänder jag ett ljus för alla dem som arbetar inom vården, de som vårdas och anhöriga som står nära den sjuke.

Familjehögtider avlöser varandra.

Det börjar med ett makalöst,underbart solskensbröllop i Lerum med kyrkklockor och näverlur,vigsel och löften, risgryn och mingel, häst och vagn, unga och äldre, tal och sång, musik och dans. Mycket vänskap och kärlek, må det följa de unga!

Så fyller yngsta sonen 25 år på själva Kristi himmelsfärdsdag, en fin röd dag att fylla år på. Maken och jag tar morgontåget från ost till väst dagen innan och får en solskenshistoria med SJ.
När vi kommer till Centralen strax efter sex på morgonen står det att 6.28 intercity-tåget är två timmar försenat. Maken blir mycket upprörd och får lugnas med en kaffe medan jag går till infodisken och ser bekymrad ut. Men jag hinner knappt börja klaga förrän jag står med två förstaklass-biljetter med frukost till ett X2000-tåg som ska gå 7.10. Vi kommer alltså fram tidigare än ursprungståget! Det har aldrig hänt mej förr!
Motsatsen händer de två storebröderna som åker följande dag och skriver :

Dyrt men ändå värt det för att få åka 1:a klass, åka X2000 och komma fram i tid." Så resonerade vi, jag och min bror, när vi bokade våra biljetter till tåget idag 09:10. Det är ju ändå brorsans födelsedag och vi vill komma till kalaset i tid..

När vi kommer till perrongen finns inte vår vagn. Vagn 1 finns inte med. Någon har "glömt" att sätta på den vagnen. Vi får inte plats i någon annan vagn då tåget är fullsatt. Förvirring. Vart ska vi? Några resenärer går på ändå vi försöker få svar av förvirrad Sj-personal. Klockan närmar sig avgång och två med två minuter kvar blir vi hänvisade till nästa tåg mot Göteborg. Inter City. Vi får nya biljetter och får finna oss i att bli försenade och försöka tränga oss fram genom folkhavet till InterCity tåget som vi blivit hänvisade till. Överfyllt tåg men vi har iaf fått sittplats.

Det blir dock en lyckad fest tårta, bowling, middag, presenter och hurra-rop precis som det ska vara! Det är förunderligt att barnaskaran nu är unga vuxna mellan 25 o 32!

Konferenserna avlöser varandra. Fyra frikyrkosamfund och ett lutherskt har årskonferens under Kristi Kimmelsfärdshelg. EFS i Piteå, Baptist, Metodist och Svenska Missionskyrkan i Stockholm och Svenska Alliansmissionen på Gullbranna gården mellan Varberg och Halmstad.

Söndagkväll i sol

Söndagkväll med sol, en Morsdags ros på köksbordet och nyplockade liljekonvaljer från mitt nyupptäckta ställe i backen vid bron. En vacker helg med lördagsbrunch hos nygift mellanson och sonhustru och sedan söndagsbrunch hos äldsta sonen, dit även de nygifta kom. Två Morsdags kuvert ett med biljett till Melancholia och ett med presentvoucher till Centralbadet.

Maken åkte vidare till kyrkan för en konsert och jag fick hänga med till Konstfack och elevutställningen där. Sedan blev det tapas . Roligt vara mor till unga vuxna!

Arbetsveckan innehöll två intensiva kanslidagar och sedan teologiska samtal på Bjärka Säby, fantastisk miljö och bra plats för bibelbrottning. Denna gång om vad bibeln säger om livet efter detta och den yttersta dagen. Gudsbilden påverkar bibeltolkningen. Jag tror att Gud är kärlekens Gud, en Gud för levande och döda, en Gud som finns i varje andetag och som bor längst in i våra hjärtan. När det som tillskrivs Gud går utanför kärleken är jag inte med längre.

Den Gud jag lärt känna är allsmäktig "bara" i kärlek , aldrig i hot och hämnd.

När det står i Efesiebrevet att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa så är det tack vare Guds varsamma hand som förmår bära oss genom tåredal, prövotid, ångeststund och uppgivenhet. Guds uthållighet i kärlek är det jag sätter min lit till.

Enzo Bianchi, som är andlig ledare för klostret i Bose i norra Italien, skriver om vreden som en av dödssynderna: "Vrede anger vilken riktning våra relationer med andra tar. En del relationer kan bli förstörda på grund av ilska som leder till våld. Vi är som kristna kallade att tålmodigt gå igenom den påfrestande övningen i att acceptera den andreas särart." Detta tål att tänkas på!

Hur det ska relateras till det riktigt onda tål också att tänkas på. Jag började dagen med att skicka ett kort tack-mail till Peter Wolodarski på DN för hans kolumn idag: http://www.dn.se/ledare/kolumner/folkmordets-askadare

Jag slutar dagen med en tackbön för all kärlek som finns i världen , all god vilja, alla modiga , starka mödrar som kämpar för sin söners och döttrars möjligheter till hälsa, utbildning och framkomliga liv.

Under dagarna 18-24 maj pågår i Kingston, Jamaica, ett stort fredsmöte, tänkt som avslutning på Kyrkornas Världsråds "årtionde för att övervinna våldet (Decade to Overcome Violence)". Tre av mina kollegor deltar och medverkar med en work-shop i Kingston-mötet, International Ecumenical Peace Convocation.

Dona nobis pacem: Vi ber, ge oss fred.

Fredens och möjligheternas Gud, gör oss till redskap för din fred på den ekumeniska fredskonferensen och överallt i världen, så att vi kan göra din vilja och skapa en framtid för freden. I Jesu Kristi namn, vår Herre, frälsare och fredsfurste. Amen.

Paradoxalt nog sitter en åldrande man i USA och tror att jorden ska gå under lördagen den 21 maj och satsar sitt sista kapital på att få mediauppmärksamhet omkring detta. Här i höga nord går solen upp för såväl onda som goda, barn ser dagens ljus, människor blir förälskade och några gifter sig denna lördag.
Jorden går inte heller under och den åldrande mannen kallas idag en falsk profet.

Genom Stockhom gator och torg drog denna utpekade domedagslördag en Jesus-marsch med mål centrala Kungsträdgården och en gudstjänst under öppen himmel.Tidningen Dagen rapporterar:
"Gudstjänsten varar i två timmar. På den tiden hinner en mängd olika kristna profiler tala om Jesus, Herrens bön sjungas på arameiska, en hälsning från drottning Silvia läsas upp och en mängd lovsånger och psalmer att sjungas. Vid ett tillfälle faller alla församlade ner på knä i gemensam bön, som att hela Kungsträdgården känner vördnad inför Jesu namn. Det är också mäktigt att se samfundsledare stå sida vid sida framme på scenen, och bekänna sin tro i den niceanska gemensamma trosbekännelsen. Riksdagens kristna grupp passar på att slå ett slag för alla som förföljs för sin kristna tro i världen och på en storbildskärm får vi se och lyssna till hälsningar från människor i Mellanöstern som lidit för sin tro.

Någon i församlingshavet tappar sitt grepp om en ballong med de tryckta orden ”Du är värdefull” och medan gudstjänsten avslutas med ”O store Gud” stiger den mot himmelen med sitt enkla budskap. Man kan hoppas att Jesusmanifestationens budskap också får spridas från Kungsträdgården i Stockholm och ut över landet."

Själv har jag varit uppfylld av bröllopsbestyr och haft det förtroendefulla uppdraget att vara vigselförättare för son och blivande sonhustru i Lerums vackra kyrka. Solen sken, festklädda släktingar och vänner fyllde kyrkan, sången flödade och brudparet sa sitt ja till varandra.

Jorden går inte under av kärlek!

Val d ´Isère

Solen skiner in genom vandrarhotellsfönstret och jag kollar i backen efter make och mellanson som åker em-tur. Imorse snöade det ymnigt så det blev bad i fina simhallen (ingår i liftkortet). Sen lunch i Val d ´Isère by innan yngste sonen skulle börja jobba och vi semestrande tog bussen till La Daille där vi bor. Bussen är gratis och kör hela dygnet fram och tillbaka genom huvudstråket med en kvarts mellanrum. Den servicen gör att det är väldigt lite biltrafik här och man slipper stora parkeringsplatser .
Nu är Val d´Isère mer än ett namn på en VM/OS-skidort. Det har blivit en plats förknippat med säsongsjobb och där Langley presenterar yngste sonen i sin pärm med : "We have our own ski rental at hotel La Forêt where our ski technicians Petter, Niklas and Daniel will help you to get the right equipments for your needs."

Igår strålade solen från en klarblå himmel och vi fick en oförglömlig dag. Funival-tåget upp, rakt genom bergsmassiven till Fontaine Froid, där mötte Daniel som kom med L´ Olympique - tåget. Sen härlig lång grön utförslinga ner till nästa lift , Borsat express - sittlift upp till Col de Fresse , därifrån blått till nästa by , Tignes. Från Tignes utgår ett annat liftsystem och det maffigaste skidtåg jag nånsin åkt , Funiculaire Grande Motte som säkert körde med hög fart, ca 10 minuters färd upp till 3.400 m öh. Vi satt med våra skidor och bräda och färdades i mörkret rakt igenom bergsmassiven. Överväldigande och oförglömlig utsikt från La Grande Motte! Där åt vi smörgåslunch och kaffe , njöt sol och lät oss hänföras av vidderna. Daniel och Jacob fortsatte till den allra högsta toppen med en sittlift medan Christer och jag stannade belåtna i solstolarna. Vi skidade sedan blå-gröna långslinga neråt och tog gott om tid på oss. Klockan tre hade vi bestämt fika i Coupe de Mode - backen och just när vi beställt vårt kaffe yrde snön upp och två brädor fräste snö över vårt bord. Vi brände oss alla tre med lite för mycket solande och ingen solkräm, men det är inget någon av oss ångrar. Idag har det dock inköpt solskydd, faktor 50!

Alla slocknade efter denna långa solmättade dag , men halv åtta hade vi bord på ett litet mysigt ställe med öppen spis. Vi delade en fonduegryta och pratade ikapp 5 månader.

Äntligen helg och inget inplanerat!

Morgon med strålande sol, sovande make och en samordnarblogg som sovit vintersömn.
Förra helgen tillbringades på Västkusten. Vi såg till vårt blåa hus på ön. Där bor nu en liten stark kvinna som nog är släkt med Lisbeth Salander. Hon har haft det kämpigt med såväl vatten som värme efter jul. Vi börjar komma till beslut att borra brunn i sommar.
Mina föräldrar bjöd på fantastisk fiskmiddag och vi fick prata Israel-Palestina- frågor.
Lördagen var vikt för vigselsamtal med mellanson och hans blivande hustru.
På kvällen var vi inbjudna till en fantastisk föreställning på Atalante med butohdanssolo av fina Caroline Lundbland med artistnamn Frauke. Hennes debutverk hade världspremiär i Sydafrika 2008 med utgångspunkt i den mytomspunna strutsen, fågeln som har vingar men ändå inte kan flyga. Det blev en stark existensiell berörande upplevelse att ta del av hennes gestaltning.

Veckan startade med planering av seminarium till SKRs årsmöte, jag sitter i ansvarsgrupp för ett samtal omkring "Kyrkan på den politiska dagordningen". Vi fick ett ja från en av de talare vi önskade, bra start på veckan. Sen väntade revisionsmötet mitt i veckan. Det är som en examen att lägga fram förvaltningsberättelse och bokslut för ett godkännande. Det blev MVG och vi bjöd revisorerna på lunch i matsal med vita dukar och linnéservetter.

Sen pustade vi ut och vände blad!

Torsdagen väntade stort styrelsemöte med många stora frågor att diskutera, bl.a hur SKR ska svara på uppropet omkring de utförsäkrades situation. Det blev ett mycket bra samtal och ett öppet brev formulerades till Sveriges regering.

Huvudinnehållet i brevet är krav på snabba förändringar i sjukförsäkringssystemet så att inte fler enskilda och familjer ska drabbas av ekonomisk och social undergång.
I brevet kräver styrelsen dessa förändringar:

- Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning

- människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga — gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras

- för människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i

- människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

Jag är stolt över den mötesplats och den verksamhet som bedrivs av och genom SKR.

På kvällen väntade en workshop omkring CIVS, civilorganisationer i samhället. Riksteaterns chef bjöd in oss till Södra teatern och efter fyra intensiva timmar med processledare och grupparbete, så stod jag klockan 21.00 i foayén och ringde på vinst och förlust äldsta sonen. Han var verkligen i närheten och kom upp till Mosebacke och delade en coca-cola med sin mamma. Det var en bonusavslutning på en låååång dag. Så blev det också en kram till Josef Kallerdahl och en inbjudan att se föreställningen Sisyfos på söndagkvällen!

Nu väntar helgen och solen lockar utanför fönstret.