Förtrupp

Vi är en liten förtrupp som lämnar Sverige tidig lördagsmorgon när regnet står som spön i backen. Arne Fritzon från Equmeniakyrkan  lämnar hemmet redan kl. 04.30, maken och jag åker från Sundbyberg 05.15. Våra tunga väskor med mycket material checkas in och det är tyst på planet till München. Alla tycka sova, även Stefan Löven som sitter snett framför oss och som gör sällskap med oss ända till Sydkorea.

Dagen går väldigt fort. Vi ställer fram klockan 8 timmar när vi boardar planet till Seoul och det blir nästan natt direkt. Kroppen hänger inte riktig med  men finner sig. I Seoul blir det ett par timmar på flygplatsen och två timmar senare landar vi i Busan. Kyrkornas Världsråd checkar in oss med vana händer och vi får åka shuttelbuss till hotellet . Vår chaufför tycks vara från Seoul och har nog aldrig kört i Busan som är Sydkoreas andra största stad med 3,5 miljoner människor. Vi får en extra timmes rundtur och sen tar vi saken i egna händer och hjälper honom hitta till de olika hotellen. Svenska gruppen ska bo i Paradiset, sämre kan man ha det! 

Shuttelbuss till konferensområdet  går från kl. 7.30 varje morgon.

Ett välkomstkitt med allt från Hallelujasångbok till kaffemugg väntar på hotellet 

En kvällspromenad på stranden och en macka på stenpiren blir det, språket är en utmaning!  Nu gäller det att kroppen ställer om sig och är i form för en 12- timmars konferensdagarna imorgon. 

Zlatan och koppla om telefon

Tjoho så mycket det finns att lära!

Här sitter jag på en utbildningsdag om webb och sociala medier för att kunna klara att hålla hemsidan www.frikyrkosamråd.se attraktiv, användarvänlig och a jour!
Nu handlar det om kategorisering,taggar, rubriker och sökmotoroptimering.
Zlatan får fler sökningar än ärkebiskopen,
koppla om telefon håller längre än opinionsmöte14 oktober,
blogginlägg håller 2-3 månader , facebook i 2-3 månader, twitter i några timmar.

Nicke Lindqvist undervisar om luragoggles-möjligheter
för att få den egna hemsidan högt upp i söklistan.
Bästa tipsen finns på skriva för goggle.

Nu ska jag se om jag kan få in en bild från ett av Frikyrkosamråds arbetsområden.
Det är ju här jag ska använda den här kunskapen!

Gud älskar att laga det trasiga

Nu slår sommaren ut i sin fullhet, ljuset flödar, fågelsången fyller luftrummet och grönskan är överväldigande. Midsommarhelgen kommer med avslut och nya förhoppningar. Sommarkonferenser samlar unga och äldre på Nyhem och Torp. Numera går det mesta att följa på nätet. Pingströrelsen i sitt vackraste uttryck gestaltas i ett kvällsmöte där Thomas Sjödin, pastor i Smyrnaförsamlingen i Göteborg, talar om Gud som den som älskar att laga och finner en särskilt lycka i att se det trasiga bli helt. En predikan att spara och återvända till under vinterns dagar.

http://nyhem.media.fnf.nu/6/nyhemsveckan_2013/29

Göteborgsvarvet och Imse Vimse Spindel

Igår sprang yngste sonen Göteborgsloppet för andra gången. Det var årets varmaste dag och svetten lackade hos löparna. "Varför gör jag det här?", tanken drabbade när han svängde av från Avenyn in på Vasagatan och visste att nu är det en bra bit kvar. Får jag för mej detta igen - vänligen hindra mej! Ändå,redan dagen efter, utmanas far och bröder av den yngste att hänga med och springa nästa år, bilda ett Andreaslag.Skulle inte förvåna mej om det blir så!

Mellansonen skickar en filmsnutt där den lille som nyss föddes travar omkring  och sjunger Imse Vimse  spindel. Det andra lilla barnbarnet sitter i sin vagn och iakttar intresserat omgivningen. Så mycket som hinner hända  på ett år. 

Maken hämtar andan efter att ha lett körsång i kyrkan denna pingstdag 2013 och jag njuter söndagseftermiddagen , att låta livet sakta ner och få hinna se en azalea slå ut på fönsterblecket. Utanför fönstret exploderar grönskan och jag ser inte längre husen på andra sidan lekparken. Syrenen står i knopp och behöver bara lite mer värme och vatten för att gå i blom.

Jag funderar på en mening i boken som jag läser .....framtiden sover i väntan på sig själv. Boken "När inget särskilt händer", av Billy Ehn och Orvar Löf gör gällande att det är i den intetsägande vardagslunken som världen sakta förändras på ett sätt som blir tydligt först långt efteråt. 

Jag tror alltmer att den febrila aktiviteten är ett fäktande efter vind. Det är i lugnet, i samvaron, i mellanrummen som livet avgörs. I boken med den spännande titeln "Passagearbetet" skriver Walter Benjamin om de smala korridorerna mellan dröm och verklighet. I den korridoren finns gränsöverskridningen erfarenheter av fritt tänkande. Fantasi och verklighet tumlar runt och öppnar fönster till det ännu inte sedda. 

Genom lågmälda aktiviteter praktiseras också olika sätt att hantera existentiella frågor och existentiella förluster. Rutinens upprepning skapar ordningar som både hämmar och möjliggör förnyelse. Min arbetskamrat gav mej en gång ett råd och sa -I tider av oreda håll fast vid rutinerna. De ska rädda dej. 

Barnet det lilla måste lära sig att det finns tider och stunder för allt , från frukostmålet till adventskalender. Tomten kommer inte till midsommar och farmor kommer bara ibland. Göteborgsvarvet går inte av stapeln i november. Pingstdagen kommer inte förrän 40 dagar efter påsk. Lärjungarna fick uppmaningen att vänta på det som var utlovat, den Heliga Andan, Hjälparen. 

Det  som har betydelse närmar sig långt bort ifrån som en längtan.

Det efterlängtade, mötet, kallelsen, Guds tilltal kommer till oss från framtiden. Vi kontrollerar inte utan öppnar oss och låter framtiden landa. Jag tror att det är det som kallas tillit. 

Premiär helg för Ledins jubileumsshow i Örnsköldsvik inför 3.600 personer i en fullsatt Fjällrävens arena.

Jacob laddar ut som Ledin Jr och kommenterar "det är det närmaste rockstjärna jag varit" Succéstart.

Hustrun Caroline är på scen i Göteborg med Fröken Signe och älskad liten Leo tar sina första två steg hos mormor och morfar i Björbo. Livet är händelserikt.

Vi hinner träffa mellansonen på ett fika på café Vetekatten när han mellanlandar för att ta tåg hem till Karlstad och veckans fortsatta repetionsarbete inför musicalen Shrek som har premiär i april. 

Men dessförinnan fem helger till med Ledin!

Vintersol och snö och sportlov för Christer, så det blev längdskidåkning både lördag och söndag.

Fredag, prick 17.00, sattes sista punkten i FSRs förvaltningsberättelse. Den blev  klar att lämnas till revisorn imorgon! Skönt att sedan ta helg och dela med glad make som laddar för "Världen kör" start om två veckor . Han har under helgen fått god hjälp av äldsta sonen med att göra snygg affisch!

Idag är det andra söndagen i fastan och vi går sakta mot påsktiden. Temat för söndagen har varit  "Den kämpande tron", vilket gestaltats av en kvinna om vilken det är skrivet att överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne. Hennes gärning får Jesus att utbrista 

"Din tro har hjälpt dig..Gå i frid"    

Luk 7:36-50

I morse avslutade jag den stora boken, "Även tystnaden har ett slut",av Ingrid Betancourt som skrivit om sex års fångenskap i den colomianska djungeln. "Ingrid Batancourt bär en tro lik den som kvinnan i dagens text.

Jag bär hennes berättelse nära mitt hjärta in i den nya veckan.

Semester

På semestern har jag med fem böcker:

"Kriget är slut"av Morgan Alling 

"Vitlöksballaderna" av Mo Yan, 

"Kaddish på motorcykel" av Leif Zern,  

"Känslan av ett slut" av Julias Barnes,  och 

"Dödergök"av Katarina Wennstam.

Det visar sig vara en  bra blandning. På den vänliga varma ön Koh Phangang  dras jag in i Morgan Allings barndoms - och uppväxt. Samtidigt som mitt eget barnbarn tas om hand på det allra mest ansvars- och kärleksfulla sätt läser jag om en liten kille som får klara alltför mycket själv från alltför tidig ålder. En liten grabb som måste lära sig överleva genom att blixtsnabbt tyda de vuxnas sinnesstämning och hitta överlevnadsstrategier. En brådmogen pojke som alltför snart får  ta vuxenansvar för lillebror och alkoholiserade föräldrar. Han gör så gott han kan och härmar de vuxnas språk och skämt.  Det hjälper inte utan  får till följd att han blir betraktad som ett värstingbarn, mobbad i skolan och hotad av såväl skolkamrater som vuxna. Morgan är som liten utlämnad åt okända personer  som ha makt att bestämma över hans tillvaro. Tårarna rinner vid läsningen av hur vuxna genom att svika förändrar hans värld. Fosterhemsplaceringar, skolbyten och svek avlöser varandra. I söndagsskolan frågar han om det bara är han som ska vara snäll och får stryk av fosterpappan när han kommer hem. En barndomsberättelse som enträget säjer bry er, bry er om de små som blir slagna, svikna och saknar goda vuxenförebilder. Se , stötta och var en god vuxen för barnen i grannskapet, i skolmiljön, kyrkan, scouterna och idrottsföreningen,

Boken med den märkliga titeln "Känslan av ett slut" startar med att tre  studiekamraterna ingår ett kamratförbund, som sen utvidgas med ännu en ung student, fyra nära vänner med livet framför sig. Bokens berättare Tony ser, som nybliven pensionär, tillbaka på sitt liv. Han är sedan länge skild och lever ensam med en vuxen dotter som han ibland träffar. Det som rubbar hans minnesbilder av det liv han levt är det kuvert som en dag landar på han skrivbord med meddelande om ett testamente där en summa pengar, en dagbok och ett brev finns att hämta på en advokatbyrå. En före detta flickväns mamma har testamenterat en större summa pengar, men varför? Den f.d.flickvännens  svar på frågan är ett enda ord: blodspengar. Den tunna boken måste läsas långsamt, varje mening är komprimerad och välformulerad. Frågan som läsningen lämnar efter sig är hur målas historien, hur beskriver vi vårt förflutna, hur ser vi på det som varit,  hur är det med skuld och ansvar. Boken sista meningar klingar som en dikt  "Det finns ackumulation. Det finns ansvar. Och därutöver finns det oro. Det finns stor oro"

Katarina Wennstams spänningsroman "Dödergök" går inte att lägga ifrån sig. Den inleds med en skottlossning i en villa i en idyllisk Stockholmsförort,  en villa som sedan dess ägare dömts för mord efter år av hustrumisshandel, blivit stående tom. Paret med den tvååriga dottern som köper  huset har varit på många visningar, satsat på budgivningar men fått se priset  på olika objekt drivas upp långt över över deras lånelöfte.  De köper det svårsålda huset, trots stort renoveringsbehov och en magkänsla av att mäklaren undanhåller någon form av information. En parallellberättelse  löper genom boken  om ett hedersmord, en sorglig Romeo och Julia- kärlek, som slutar i ond fruktansvärd död. Wennstams är en driven, engagerad och  påläst författare. Hon  har ett ärende  som hon är angelägen om att pränta in. Jag ska genast läsa hennes andra böcker.

Så  julklappsboken "Vitlöksballaderna" av Mo Yang och hur beskriver man en sådan läsupplevelse!?! Meningar nästan lika långa som i  Knausgårds kampböcker, ord som är som smakupplevelser från främmande land, ord som målar ett myller av växtlighet, dramatik, känslostormar, brutalitet och livskraft. Människor som mot alla odds kämpar för sina livsvillkor, sin rätt att bestämma och hitta värdighet mitt i ovärdigheten. Staten har beslutat att alla ska odla vitlök och när avyttringen till sist är omöjlig utbryter vitlöksrevolutinen med katastrofala följder för enskilda människor. Mo Yang kritiserar de makthavandes korrupta levnadssätt, deras orättfärdiga pålagor av skatt från de arbetande bönderna, hot och övervåld. Mo Yang är med råge värd  det Nobelpris han tilldelats.

Semestern avslutas med boken min man knappt vill släppa ifrån sig "Kaddish på motorcykel "av Leif  Zern, en underbar läsupplevelse och inblick i den judiska gemenskapen i Stockholm som den tedde sig mellan de två världskrigen på 1900-talet.  Författaren växte upp med ett efternamn som kapats på mitten från Zernjaffsky till Zern och med ett förnamn som försvenskades genom ett byte av den avslutande konsonanten från ett b till ett f.
Med en mamma som konverterat och en judisk far som träffar sina  egna val och köper sommarställe, fiskar kräftor, odlar idrottsintresse  och gå på dans, växer Leif upp, solidariskt med såväl det judiska som det svenska. Han beskriver sina föräldrar med stor kärlek och inlevelseförmåga. En målande bild av moderns liv som konvertit med hemmahörighet i två oförenliga världar. " Vi tror , vi som lever idag, att det är lätt att byta namn och identitet. Vilken illusion."

Jag reser hem välsignad av en varm, vänlig ö som erbjudit vila, tid för läsning och reflektion, barnbarnslek och vuxensällskap, fågelprat och havsbrus, kokosnötter,       pha thai, fish of the day och mangolassi, paddling på öppet hav, snorklingupplevelse med liv under ytan, vänliga leende människor och skön sång till ljummen kväll.

ขอบคุณ
K̄hxbkhuṇ