Det blå huset ligger i mellanrummet av aktivitet och vila. På altanen ser vi semesterbilar på väg till sommarhus och båtar. Från köksfönstret ser jag hav av grönska som möter den gråblå himmelsranden denna söndagmorgon vid vita köksbordet.
Lördagskvällen avslutades vid brasan efter att vi på badöns bergstopp firat damlandslagets VM-brons-seger med räkmacka från Skärhamn. Ett djupare firande också av hälsan som återvänt sen förra sommaren, att skrattet och tilltron till kroppens krafter återvänt. Du blir bara vackrare, säger mannen jag levt med i 36 år, och jag kontrar med att det är för att du ser sämre. Ömhet har vuxit ur sårbarhet och tacksamhet för den andres andetag och närhet.
Ikväll blir det musikmässan "Skrik för livet" med Ingemar Olsson på Klädesholmen. Sen en spännande match mellan Japan och USA, kampen om VM-guld! Härligt med tjej-fotboll!
Semester!

Eftervärme

Att vara sommarpastor på Vallersvik innebär inte bara att predika och leda sammankomster, det innebär framför allt möten med människor, gamla och nya vänner, fastboende och campare, äldre och yngre. Det innebär också ett nära samarbete med församlingens veckoansvariga och strandgårdsteamet.
Strandgårdsteamet samlar varje förmiddag ett trettiotal barn till två timmars lek, pyssel, sång, andakt och fika. "Bygg inte hus på lösan sand" och "Vem är kungen i djungeln" hör till favoritsångerna, grillkorv på onsdagkvällar och filmtaijm på torsdagar är populärt.
Många händer hjälps åt med att städa vandrarhem och kyrka, rensa ogräs, koka kaffe,hälsa välkommen och ringa i kyrkklockan.
Veckans tema följer kyrkoåret och det kommer att handlar om att hantera förluster.
Det blir strandprat och sena kvällsamtal om stora oönskade och oväntade livsförändringar, arbetslöshet, skilsmässa, flytt, arvsstrid, sjukdom, missfall, förlust av närstående och vän.
Vi håller hårt i tekopparna och låter tårar få rinna.
Hur ska jag genomleva utan att bli en saltstod?
Det är elva år sedan vännen berättade för mej om sjukdomen som drabbat. Jag känner mej hedrad av hans närvaro i gudstjänsten. Denna sommar är rösten så svag att jag inte kan uppfatta orden. Vårt samtal vid kyrkkaffet tar längre tid än förr då varje ord ska skrivas på tangentbordet. Jag sparar meningar som "You have to be patient to be a patient" och citatet från Stanley Jones " Kan man inte hålla en predikan får man vara en ". Det är en gåva att få dela en bit av livsvandringen. Tron bär trotsigt i den djupaste dal och i en sjukdomssituation som inte ger några semesterdagar.

Semester

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. När vi såg telefonnumret på displayen förstod vi att en hedersman gått ur tiden. Släkt och gamla vänner kallades samman och vi for de många milen för att vara med på begravningen. Helge gick ur tiden efter ett liv fyllt av arbete och möda. Helge hade målet för sin livsresa klar, hans längtan var det rike som består även efter tidens slut. När himlaporten öppnades slätades Helges fårade anletsdrag ut och över avskedet i kyrkan vilade en ljus frid. Vi fick tacka och ta avsked av en hedersman som nu fullbordat sitt lopp och är hemma hos Gud.

Till sitt sista levnadsår bodde Helge hemma och ville så ha det men när krafterna avtog knackade anhöriga på dörren till olika serviceboende. Det fanns ingen som öppnade för annat än en kortvarig vårdplats efter en fallolycka, men sedan skjutsades 92-årige Helge hem till huset med sovrum på andra våningen!
När minnet på allvar började svikta erbjöds plats på vårdavdelning för äldre. Dit kom hyrläkare då och då och tittade i journalerna men gick aldrig in till patienterna. Helge som nästan aldrig ätit medecin fick nu olika medeciner varje vecka, allt från antidepressivt till blodförtunnande. Anhöriga försökte förgäves få samtal med ansvarig läkare men det fanns ingen fastanställd att få en relation till.Helge själv vantrivdes så till den grad att han blev stum och vägrade tala till några andra än sina närmaste. Helge var en man som arbetat hårt sen unga år, plikttrogen och rättrådig, betalt sin skatt och inte legat samhället till last. Så behövde han det sista halvåret av sitt långa liv en trygg vårdmiljö men möttes då av ambulerande läkare, trött vårdpersonal och överbelagda rum.
Dotter och måg höll livlina till Helge. Efter arbetsdagen var det de som såg till att Helge höll modet uppe och inte kände sig bortglömd och övergiven. Sjukskötare vågade inte sätta in morfin utan läkarordination och den sista helgen levde Helge med stor smärta. Många var frågorna vid begravningskaffet omkring vård i livets slutskeende och en värdig ålderdom i Sverige.
I en av dagens kvällstidningar går det att läsa vad denna cirkus med hyr och stafettläkare kostar. Arvin Yarollahi, som startat face-book-uppropet "Nej till nedskärningar i vården" referar idag Expressen som skriver att stafettläkarna kostar miljontals kronor:
‎- Budgeten för stafettläkare på de västsvenska sjukhusen sprängs med miljoner. Både Sahlgrenska och Södra Älvsborgs sjukhus har under årets fem första månader lagt mer pengar än det var tänkt för hela 2011. Samtidigt har vi anställningsstopp och brist på vårdplatser regionen över. Nu får våra politiker skärpa sig!!

Jag är glad att det på de större sjukhusen finns sjukhuskyrka och ekumeniska arbetslag med pastorer, präster och diakoner som kan komma sjuka, anhöriga och personal till undsättning i utsatta situationer. Ikväll tänder jag ett ljus för alla dem som arbetar inom vården, de som vårdas och anhöriga som står nära den sjuke.