Kärlek är att gå med på den andres mysterium

 

Kärlek är att gå med på den andres mysterium

Fredagen den  6 juni 1975 , som då inte var någon nationaldag utan en vanlig arbetsdag, kramar jag mina studiekamrater utanför Pedagogen i Mölndal. Vi är nu färdiga lärare och flera av oss har redan fått tjänst till hösten. Nu lämnar vi det stora moderna  komplexet som vår årskull varit med att inviga  efter att ha gått det första året i den gamla lärarhögskolan på Guldheden i Göteborg.

Hemma på Storängsgatan är bröllopsförberedelserna i full fart.

Kvällen ägnas åt att göra de sista  justeringen på placeringslistan och på morgonen den 7 juni  blir jag skjutsad  till hårfrisörskan bredvid NK , på Kungsgatan.

Brudgummen  sitter under   tiden i telefon och arrangerade musik till kvällen tills  hans  blivande svärfar påminner om  att nu börjar tiden rinna ut och det är dags att ta på den djupgröna kostymen…..

Min pappa Kurt spelar, på begäran,  trumpet när vi går in i kyrkan. Vi dansar ut till den afrikanske sången:  Jag kastar min glädje som fåglar mot himlen…..

I öppen Volkswagen åker vi  till Slottskogen och tågade efter spelemän  upp till Björngårdsvillan där källarmästaren Arne Bäckman dukat till fest.

Det blir en  oförglömlig dag med släkt, vänner och församling.

Så har år lagts till år, som stora gåvor har barnen kommit, arbetsuppgifter har skiftat, vi har rest , gjort uppbrott, sökt vår väg och bestämt oss för varandra igen och igen och igen.

Det är en stor nåd att ha fått invecklas och utvecklas med en och samma människa i så många år. Vi är mer än man och hustru, vi är färdkamrater genom livet, dess svårigheter, mödor, glädje, mirakel, dalar,misslyckanden och triumfer. Vi har stannat ibland och frågat  om  vi varit  på rätt väg, om vi fortfarande varit bra för varandra och om hur vi skulle läsa livskartan. Vi har levt i tider av  oro, ohälsa och olust och i tider av största glädje, förtröstan och tacksamhet. Vi har knäppt händerna och bett om hjälp, ledning och beskydd, vi har tackat för liv, vänner och nya möjligheter. Vi har genomlevt tider när vi mest bara stått ut med varandra och vi har plötsligt överrumplats av nyförälskelse när vi förundrat tänkt att just vi blev levnadskamrater. 

Kärlek är att gå med på den andres mysterium     / Zygmunt Baumann