Det är en annan dag idag.
Det är andra april.
Det är en kall vår.
Snön ligger fortfarande kvar fläckvis, bäcken är frusen och nätterna kalla.
Men ljuset har återvänt. Det skymmer först framåt åtta-tiden om kvällen och är ljuset återvänder redan vid sex-tiden på morgonen. Nu längtar vi efter våren och värmen, blåsippor och tussilago
Så mycket har hänt dessa tre första månader av 2018.
Vi firade in det nya året på Tådås med mamma och pappa. Nyårsafton innehåll traditionell nyårsbön i Klövedals kyrka, festlig mat och fyrverkerier. Lite stillsammare med tanke på mammas hjärta, men hon njöt av att vara här och löste korsord vid köksbordet. Pappa värmde sin riskudde och tog kort kvällpromenad för att få upp värmen i fötterna. Månen sken över oss och vi önskade varandra gott nytt år lite för midnatt.
Nyårsdagen blev minsvärd. Efter frukost åkte vi till Orust och där mötte Annika och Klas vid sin kära stuga. Smörgåsar stod på bordet och kaffe puttrade på spisen. Det var en lycklig stund.
Planering inför 90-årsdagarna fortskred. Pappa undvek ämnet nogsamt under nyår och var verkligen ambivalent inför firandet. Mamma tänkte på nätterna och vi syskon styrde upp det hela.
Mammas dag firade med kaffekalas med några vänner. Christina från Mölndal kom efter lunch. Jag hämtade Birgitta Strander och samtidigt med henne kom David och vi satt runt stora bordet och njöt Budapest. Jag körde hem Birgitta Strander efter en trevlig stund.
Lördagen var det öppet hus på andra våningen. Pappa frågade lite trevande "Ser jag bra ut så här".
Han ville ha hjälp att kolla Nordea för att se om det fanns några insatta gåvor till SIRA-skolan.
Jag hade hämtat fyra smörgåstårtor på förmiddagen och handlar Sara Bernhard och finkakor till kaffet. Mammas släkt kom först, kusin Ingvar Ståhl och syskonbarnen, alla utom Anders i Karlstad och moster Barbro. Så kom grannar, lite kyrkofolk, Christina och Pelle från Stockholm och Lundasläkten, Trevliga tal och storartat tal av Gunilla och Sofia som fick representera barnbarnen.
Så fanns det tid för vila innan kvällens festligheter tog vid med middag som Gunno och Gunilla bjöd in till uppe hos sig. Nu var gästernas skara lite mindre, det var Lundasläkt, Christina och Pelle, Christer och jag och värdparet. Bo höll ett väldigt fint tal, liksom Christina. Pappa myste mellan Gun och Christina, avslappnad och väl till mods, älskad och uppskattad. Mamma var helnöjd.
Blommor och presenter, hyllningar och mycket kärlek präglade helgen. Helgen därpå var reserverad för barnbarnen. Här på Tådås skulle de vänta med efterrättsbuffe där vi syskon kom med mamma och pappa från middag på restaurant Vatten.
Men jag fick lämna återbud till Vatten och veckan blev helt annorlunda.
Pappa gjorde handlingstur i stan och kom hem med välfylld dramat framåt kvällen. Han fick hjälp sista biten av en granne och mamma tyckte att han kunde tagit taxi hem.
Torsdagen den 1 februari hade mamma läkarbesök och hennes värden var bra. Läkaren tog sig också an pappas bekymmer om att inte fått beviljat färdtjänst och sa att det skriver han ut när helst pappa vill. Det lyckade besöket skulle firas med en räksmörgås på kvällen och pappa skulle öppna en liten flaska födelsdagschampagne. Korken satt så hårt och pappa gick ut i köket för att försöka igen fick han rejäla bröstsmärtor och mamma ropade på Gunilla.
Gunilla ringde efter ambulans och följde med upp till sjukhuset men fick inte komma med in pga infektionsrisk. Erik ringde vid flertal tillfällen och pappa var vid relativt gott mod, många tester togs
och först fram på morgonen kom pappa upp till avdelning 91 med diagnos - litet hål på aortabågen, ingen operation men läkemedelsbehandling.
Vi hoppades att pappa skulle få några dagar på sjukhuset och hämta sig men han blev utskriven redan på lördagen utan särskilt bra utskrivningssamtal. En syster sa bara att han kunde fortsätta att leva som vanligt. Det visade sig inte vara fallet.
På söndagen predikade Carl-Göran i Flaåts. Mamma fick representera familjen. Pappa vilade och sov mest hela söndagen. Christer hade Ted Gärdestad - familjegudstjänst i Kållekärr. Till vår stora glädje kom Amanda och David från stan. I överfylld kyrka fick vi platser på första bäck. Mycket fin och uppskattad gudstjänst med "Livets pärlor". Generös kyrklunch med kyrkosoppa efteråt.
Måndagkvällen skulle pappa hämta fil och lingon i köket och se sena Aktuellt. Bröstsmärtorna återkom och Gunilla fick igen ringa ambulans. Nu var det mer allvar. Pappa fick hjärtstopp och hade inte klarat sig om han varit hemma. Nu sattes hjärt-och lungräddning in genast och hjärtat kom igång.
Ingen syrebrist utan när pappa vaknade var minnet intakt.
Vi packade våra väskor och åkte i natten tillbaka till stan. På morgonen körde Christer Hashem till skolan, han skadade den under fotbollsträning. Jag tog spårvagn upp till Sahlgrenska och bytte av Erik som varit där hela natten. Det var kärt att komma upp till pappa och få hjälpa honom med frukost , yougart och lite juice. En hurtig sjukgymnast kom in och gav instruktion om hur pappa skulle blåsa och göra övningar för att få upp kraften i lungorna. Pappa nämnde svårigheterna med knäet och det skulle han kunna hjälpa till med på rehab. Sen somnade pappa och jag tänkte att krisen kanske är över.
Men den var inte över. Pappa kämpade tappert, ville så gärna leva lite till men kroppen. Han bad om hjälp att ringa sin massör och meddela att han inte kommer på ett par veckor. Jag masserar pappas fötter. Vi fyra syskon turas om att vara hos pappa, dag och natt. Det finns en brits i rummet där det går att sova. Första natten är jag själv men sen bestämmer vi att vara två. Vi håller kontakt via What´s up, hoppet går upp och ner. Det är en fantastisk personal, kommer att minnas många av dem. Olof som efter tre nattpass förstår att pappa vill tacka. Han står kvar vid sängen med sin hand i pappas och väntar över sömnstunden på att pappa ska få trycka handen och tacka. Blodtrycket hålls nere och förhoppningen är att aorta-dissektonen avstannar och att det blir en läkning av den öppning so finns i kärlväggen.
Onsdagen har pappa återhämtat sig lite och äter frukost medan Erik byter av mej efter natten. På dagen kommer flera av barnbarnen upp, Emelie, Sofia och Andreas, Christer och Daniel. Daniel berättar om sonen som snart ska föddas och de två namnen de funderat på, Nils och Ralph. Ralph Edström säger pappa.
På kvällen blir det akut igen, Annika och jag lämnar Flatåskyrkan och samtalet omkring Mahdis situation.
Gunilla tar med mamma upp till sjukhuset. Mamma stannar över natten med Gunilla och mej. Vi turas om att sova på britsen och de två karmstolarna. Vid åtta-tiden på morgonen kommer Annika. Mamma vill åka hem och sova,
På dagen piggar pappa på sig. Erik kommer upp med wienerbröd och pappa sitter och dricker kaffe. David kommer upp och de får en fin stund. Till lunch är det soppa och mamma Birgitta är på plats igen. Pappa äter med god aptit. Vi tänker att det kanske vänder nu. Läkaren tittar belåtet in.
På eftermiddagen kommer Eva och David Vargas. Utgången är oviss, säger pappa till David.
Anna-Märta tittar upp och Mikael, alla barnbarnen får tillfälle att komma. En förkyld Gunno kommer med Ali. "Jag tänker på er, lycka till", hälsar pappa till de afghanska pojkarna via Ali.
Hashem vill så gärna gå upp på sjukhuset men jag säger att pappa är för svag.
På kvällen är blodtrycket bra men pappa får förmaksflimmer under natten.
Lördagen smakar det med lite köttgryta, potatismos och äppelkräm med mjölk. Mycket nöjd med att Kalla tog OS-guld, en stor stolt känsla och pappa säger "Det blev nästan för mycket för mej"
Kvällsamtal till mamma Birgitta - Godnatt jag vill bara ringa och säja att jag älskar dej.
Söndagens läkare heter Vincent och pappa hälsar godmorgon men somnar sedan om. TV-gudstjänst från Linköping går i alla fall att få in . Annika fixar så pappa får sitta uppe lite, han vill så gärna komma upp, några skedar jordgubbskräm med mjölk smakar.
Vi avbokar alla våra sportlovsresor och planer, Annika får intyg om vård av anhörig.
Gunilla tar med musik och Claes högtalare. Pappa går in i djupare sömn och vi får ingen kontakt men håller hand, masserar fötter, sjunger och tror att han känner vår närvaro. Mamma somnar i stolen, hon är mycket trött.
Natten till onsdagen blir den lugnaste. Jag vakar från midnatt, sjunger välkända sången, håller hand, masserar fötter. Tar in värmen från pappas hand i min fortsatta framtid, förstår att snart är det dags för uppbrott. Sen vaknar Annika och tar över. Vi äter frukostmacka och dricker te som snäll personal kommer in med vid halv åtta, vi pratar för första gången om framtiden, Martins student, firande av C, sommarplaner. Jag tänker att pappa hör våra röster och det är tryggt.
Så kommer Gunilla och löser av oss, vi småpratar alla tre och skiljs åt. Jag hinner knappt hem förrän telefonen ringer. Det är Gunilla. Pappa har lugnt somnat in. Hon satt intill honom och läste. Så upphör andningen. Pappa nu får du andas, glöm inte att andas, pappa.......
Så möts vi alla klockan 12.00 på avdelningen i sjukrummet, vi tar avsked, tackar , sjunger "Blott en dag ett ögonblick i sänder" och ber
Oh Gud all Sannings källa,
jag tror ditt löftesord
Vad du har sagt ska gälla
i himmel och på jord
Åkalla mig i nöden
så får du hjälp av mig.
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla Dig.
Det är andra april.
Det är en kall vår.
Snön ligger fortfarande kvar fläckvis, bäcken är frusen och nätterna kalla.
Men ljuset har återvänt. Det skymmer först framåt åtta-tiden om kvällen och är ljuset återvänder redan vid sex-tiden på morgonen. Nu längtar vi efter våren och värmen, blåsippor och tussilago
Så mycket har hänt dessa tre första månader av 2018.
Vi firade in det nya året på Tådås med mamma och pappa. Nyårsafton innehåll traditionell nyårsbön i Klövedals kyrka, festlig mat och fyrverkerier. Lite stillsammare med tanke på mammas hjärta, men hon njöt av att vara här och löste korsord vid köksbordet. Pappa värmde sin riskudde och tog kort kvällpromenad för att få upp värmen i fötterna. Månen sken över oss och vi önskade varandra gott nytt år lite för midnatt.
Nyårsdagen blev minsvärd. Efter frukost åkte vi till Orust och där mötte Annika och Klas vid sin kära stuga. Smörgåsar stod på bordet och kaffe puttrade på spisen. Det var en lycklig stund.
Planering inför 90-årsdagarna fortskred. Pappa undvek ämnet nogsamt under nyår och var verkligen ambivalent inför firandet. Mamma tänkte på nätterna och vi syskon styrde upp det hela.
Mammas dag firade med kaffekalas med några vänner. Christina från Mölndal kom efter lunch. Jag hämtade Birgitta Strander och samtidigt med henne kom David och vi satt runt stora bordet och njöt Budapest. Jag körde hem Birgitta Strander efter en trevlig stund.
Lördagen var det öppet hus på andra våningen. Pappa frågade lite trevande "Ser jag bra ut så här".
Han ville ha hjälp att kolla Nordea för att se om det fanns några insatta gåvor till SIRA-skolan.
Jag hade hämtat fyra smörgåstårtor på förmiddagen och handlar Sara Bernhard och finkakor till kaffet. Mammas släkt kom först, kusin Ingvar Ståhl och syskonbarnen, alla utom Anders i Karlstad och moster Barbro. Så kom grannar, lite kyrkofolk, Christina och Pelle från Stockholm och Lundasläkten, Trevliga tal och storartat tal av Gunilla och Sofia som fick representera barnbarnen.
Så fanns det tid för vila innan kvällens festligheter tog vid med middag som Gunno och Gunilla bjöd in till uppe hos sig. Nu var gästernas skara lite mindre, det var Lundasläkt, Christina och Pelle, Christer och jag och värdparet. Bo höll ett väldigt fint tal, liksom Christina. Pappa myste mellan Gun och Christina, avslappnad och väl till mods, älskad och uppskattad. Mamma var helnöjd.
Blommor och presenter, hyllningar och mycket kärlek präglade helgen. Helgen därpå var reserverad för barnbarnen. Här på Tådås skulle de vänta med efterrättsbuffe där vi syskon kom med mamma och pappa från middag på restaurant Vatten.
Men jag fick lämna återbud till Vatten och veckan blev helt annorlunda.
Pappa gjorde handlingstur i stan och kom hem med välfylld dramat framåt kvällen. Han fick hjälp sista biten av en granne och mamma tyckte att han kunde tagit taxi hem.
Torsdagen den 1 februari hade mamma läkarbesök och hennes värden var bra. Läkaren tog sig också an pappas bekymmer om att inte fått beviljat färdtjänst och sa att det skriver han ut när helst pappa vill. Det lyckade besöket skulle firas med en räksmörgås på kvällen och pappa skulle öppna en liten flaska födelsdagschampagne. Korken satt så hårt och pappa gick ut i köket för att försöka igen fick han rejäla bröstsmärtor och mamma ropade på Gunilla.
Gunilla ringde efter ambulans och följde med upp till sjukhuset men fick inte komma med in pga infektionsrisk. Erik ringde vid flertal tillfällen och pappa var vid relativt gott mod, många tester togs
och först fram på morgonen kom pappa upp till avdelning 91 med diagnos - litet hål på aortabågen, ingen operation men läkemedelsbehandling.
Vi hoppades att pappa skulle få några dagar på sjukhuset och hämta sig men han blev utskriven redan på lördagen utan särskilt bra utskrivningssamtal. En syster sa bara att han kunde fortsätta att leva som vanligt. Det visade sig inte vara fallet.
På söndagen predikade Carl-Göran i Flaåts. Mamma fick representera familjen. Pappa vilade och sov mest hela söndagen. Christer hade Ted Gärdestad - familjegudstjänst i Kållekärr. Till vår stora glädje kom Amanda och David från stan. I överfylld kyrka fick vi platser på första bäck. Mycket fin och uppskattad gudstjänst med "Livets pärlor". Generös kyrklunch med kyrkosoppa efteråt.
Måndagkvällen skulle pappa hämta fil och lingon i köket och se sena Aktuellt. Bröstsmärtorna återkom och Gunilla fick igen ringa ambulans. Nu var det mer allvar. Pappa fick hjärtstopp och hade inte klarat sig om han varit hemma. Nu sattes hjärt-och lungräddning in genast och hjärtat kom igång.
Ingen syrebrist utan när pappa vaknade var minnet intakt.
Vi packade våra väskor och åkte i natten tillbaka till stan. På morgonen körde Christer Hashem till skolan, han skadade den under fotbollsträning. Jag tog spårvagn upp till Sahlgrenska och bytte av Erik som varit där hela natten. Det var kärt att komma upp till pappa och få hjälpa honom med frukost , yougart och lite juice. En hurtig sjukgymnast kom in och gav instruktion om hur pappa skulle blåsa och göra övningar för att få upp kraften i lungorna. Pappa nämnde svårigheterna med knäet och det skulle han kunna hjälpa till med på rehab. Sen somnade pappa och jag tänkte att krisen kanske är över.
Men den var inte över. Pappa kämpade tappert, ville så gärna leva lite till men kroppen. Han bad om hjälp att ringa sin massör och meddela att han inte kommer på ett par veckor. Jag masserar pappas fötter. Vi fyra syskon turas om att vara hos pappa, dag och natt. Det finns en brits i rummet där det går att sova. Första natten är jag själv men sen bestämmer vi att vara två. Vi håller kontakt via What´s up, hoppet går upp och ner. Det är en fantastisk personal, kommer att minnas många av dem. Olof som efter tre nattpass förstår att pappa vill tacka. Han står kvar vid sängen med sin hand i pappas och väntar över sömnstunden på att pappa ska få trycka handen och tacka. Blodtrycket hålls nere och förhoppningen är att aorta-dissektonen avstannar och att det blir en läkning av den öppning so finns i kärlväggen.
Onsdagen har pappa återhämtat sig lite och äter frukost medan Erik byter av mej efter natten. På dagen kommer flera av barnbarnen upp, Emelie, Sofia och Andreas, Christer och Daniel. Daniel berättar om sonen som snart ska föddas och de två namnen de funderat på, Nils och Ralph. Ralph Edström säger pappa.
På kvällen blir det akut igen, Annika och jag lämnar Flatåskyrkan och samtalet omkring Mahdis situation.
Gunilla tar med mamma upp till sjukhuset. Mamma stannar över natten med Gunilla och mej. Vi turas om att sova på britsen och de två karmstolarna. Vid åtta-tiden på morgonen kommer Annika. Mamma vill åka hem och sova,
På dagen piggar pappa på sig. Erik kommer upp med wienerbröd och pappa sitter och dricker kaffe. David kommer upp och de får en fin stund. Till lunch är det soppa och mamma Birgitta är på plats igen. Pappa äter med god aptit. Vi tänker att det kanske vänder nu. Läkaren tittar belåtet in.
På eftermiddagen kommer Eva och David Vargas. Utgången är oviss, säger pappa till David.
Anna-Märta tittar upp och Mikael, alla barnbarnen får tillfälle att komma. En förkyld Gunno kommer med Ali. "Jag tänker på er, lycka till", hälsar pappa till de afghanska pojkarna via Ali.
Hashem vill så gärna gå upp på sjukhuset men jag säger att pappa är för svag.
På kvällen är blodtrycket bra men pappa får förmaksflimmer under natten.
Lördagen smakar det med lite köttgryta, potatismos och äppelkräm med mjölk. Mycket nöjd med att Kalla tog OS-guld, en stor stolt känsla och pappa säger "Det blev nästan för mycket för mej"
Kvällsamtal till mamma Birgitta - Godnatt jag vill bara ringa och säja att jag älskar dej.
Söndagens läkare heter Vincent och pappa hälsar godmorgon men somnar sedan om. TV-gudstjänst från Linköping går i alla fall att få in . Annika fixar så pappa får sitta uppe lite, han vill så gärna komma upp, några skedar jordgubbskräm med mjölk smakar.
Vi avbokar alla våra sportlovsresor och planer, Annika får intyg om vård av anhörig.
Gunilla tar med musik och Claes högtalare. Pappa går in i djupare sömn och vi får ingen kontakt men håller hand, masserar fötter, sjunger och tror att han känner vår närvaro. Mamma somnar i stolen, hon är mycket trött.
Natten till onsdagen blir den lugnaste. Jag vakar från midnatt, sjunger välkända sången, håller hand, masserar fötter. Tar in värmen från pappas hand i min fortsatta framtid, förstår att snart är det dags för uppbrott. Sen vaknar Annika och tar över. Vi äter frukostmacka och dricker te som snäll personal kommer in med vid halv åtta, vi pratar för första gången om framtiden, Martins student, firande av C, sommarplaner. Jag tänker att pappa hör våra röster och det är tryggt.
Så kommer Gunilla och löser av oss, vi småpratar alla tre och skiljs åt. Jag hinner knappt hem förrän telefonen ringer. Det är Gunilla. Pappa har lugnt somnat in. Hon satt intill honom och läste. Så upphör andningen. Pappa nu får du andas, glöm inte att andas, pappa.......
Så möts vi alla klockan 12.00 på avdelningen i sjukrummet, vi tar avsked, tackar , sjunger "Blott en dag ett ögonblick i sänder" och ber
Oh Gud all Sannings källa,
jag tror ditt löftesord
Vad du har sagt ska gälla
i himmel och på jord
Åkalla mig i nöden
så får du hjälp av mig.
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla Dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar