Tacksamhet över den kalla dagen som gav ro till sammanfattning, ny riktning på tanken och störst av allt ett gott besked från de resande långt hemifrån. Som ett bönesvar kom meddelandet att systersonen mår bättre. Denguefeber har släppt sitt grepp. På sjukhuset i Saigon säger läkaren att den unge svenske mannen behöver inte komma tillbaka för ytterligare vätsketerapi. Det går att fortsätta Asienresan. Vi knäpper våra händer i tacksamhet!

Det är gott att det finns läkarvård att tillgå långt hemifrån.
Samtidigt känner jag en skam över det som står att läsa som första nyhet i dagens tidning att barn och ungdomar i Sverige med svåra psykiska problem nekas vård Varje år minskas platserna inom barn-och ungdomspsykiatrin. BUPs slutna platser var 1999 sammanlagt 382 i hela landet,idag 146. Samtidigt som behovet har ökat så har platsantal och personal minskat. I varje klass finns enligt socialstyrelsen mellan tre och fem elever som skulle behöva hjälp för sin psykiska ohälsa. Är det inte bättre att stämma i bäcken, sätta in hjälpen när livet är skört och formbart. Föräldrar och familjer som lever med barn som tappat aptit och levnadsmod behöver allt det stöd de kan få. Ikväll tänker jag på dem som lever med stora bördor och kämpar en daglig kamp för att behålla fotfäste och orka lite till.