Vi bytte liv förra veckan, lyfte från Köpenhamn lördagkväll 13 februari och landade i Mittens Rike åtta timmar senare, då var det redan förmiddag i Beijing. Vi möttes av svensktalande ung kines som studerat 6 år på Linköpings universitet och talade god svenska. I bussen delades det ut vattenflaskor och smörgåspaket och det kändes som att vara på skolresa. De staty-liknande militärerna som stod utplacerade signalerade dock något annat.
Vi hade landat i kontrasternas land, supermodernt och ålderdomligt på samma gång.
Världens tredje största land(efter Ryssland och Canada) med världens största befolkning 1,3 miljarder människor. Ett land där diktatur och marknadsekonomi försöker gå armkrok. Undrar hur länge det ska gå?
Höghus, massor av trafik och sedan gammaldags låg bebyggelse, s.k. hutonger ( betyder eg, gränd),där det bor enkla människor med enkla jobb och inkomster. Till OS revs massor av sådana här områden och ersattes av höghuskomplex.
Trafiken är tre-fyrfilig och de stackars cyklisterna lever farligt utan varken hjäm eller lyse. 800.000 står i kö för att köpa bil i Beijing, befolkningen är på 17 miljoner ( som Sverige, Norge och Danmark)
Medelinkomsten för en vanlig kines är 1000 yuan, ung lika mycket som svenska kronor, man jobbar sju dagar i veckan och har ledigt 5 dagar per år. Klyftorna mellan vanligt folk och rika växer för varje dag. Det finns många mångmiljonärer och miljardärer, som Pang Qingnian, grundare till Youngmans biltillverkning, som nu håller på att köpa upp SAAB. Skolgången är kostnadsfri de 6 första årsklasserna, sedan kostar det pengar, sjukvården kostar pengar. Till en utbildningsplats / jobb kunde det vara 10.000 sökande!! Hårt liv.
Guiden försäkrade oss om att det numera råder religions-frihet i Kina. Falungong räknas inte som religion utan som protest-rörelse och är därför förbjuden. Den katolska kyrkan är kinesisk fick vi också veta och den lyder inte under Vatikanen. Påvens budskap att kyrkan i Kina kan vara sig själv, vara kinesik, en kyrka som hör till dess folk och dess kultur samtidigt som den lyder under Rom möter alltså kalla handen. Det finns en katolsk kyrka i Beijing och på min fråga hur övriga samfund möts blev svaret i gymnastiksalar, matsalar och andra möteslokaler. Jag skulle gärna vilja göra en resa i sällskap med Svenska Alliansmissionen eller Svenska Missionskyrkan som har systerkyrkor i landet.
Att kommunicera med vanligt folk var svårt då nästan ingen kunde engelska. Vi mötte vänliga, lite nyfikna människor som gärna ville ta kort på oss "långnäsor". Vi såg inga tiggare eller uteliggare, däremot gatuförsäljare som var ganska påstridiga.
Bland de stora upplevelserna var kinesiska Muren, men även Himmelska Fridens Torg, Maos mausoleum, Sommarpalatsen (där vi frös som mest) m.m.
Maten var god och riklig, varje måltid flera rätter , mkt grönsaker, på rund glasskiva som snurrades runt på bordet och vi åtta som satt runt bordet försåg oss med det vi ville ha.

Det gick förståss inte att facebooka eftersom fb är stängt för Kina och dess 1,3 miljarder människor. Däremot kunde vi se CNN och följa nyhetsrapporteringen från Syrien där människor lever i inbördeskrigets kaos. Sorg och död, en liten pojke förtvivlan över sin döde lillebror fastnar på min näthinna. Kontrast att sedan följa den kinesiska nyhetssändning och höra hjältemusik i bakgrunden när bilder av presidenten Bashar al-Assar visades. Vad betyder det, vilka avsikter?
Gud hjälp skräckslagna människor i Syriens kaos, kom med din räddning!

För vår guide var tre upplevelser ett måste för varje Beijing-resenär: Kinesiska Muren, Peking-Opera och Pekinganka. Allt detta och mycket mer fick vi se, uppleva och vara med om. En finare middag där vi lärde oss äta äkta Peking-anka på rätt sätt fick avsluta vår korta vistelse i landet.

Nu återhämtar vi oss från jet-lagen och försöker sortera intrycken.