Det är stilla och tyst i huset, tre tända ljus, en kopp te och tid att tänka och be. Det är
"en bön i två riktningar: bakåt för att kasta ljus, bakåt för att försonas. Och framåt för att finna väg. Kanske finna något som bara den finner som inte söker" (Greta Hofsten "De levandes mod").
Sinnet fylls av tacksamhet för mönniskor som fyllt helgerna med innehåll, värme, gåvor, närvaro, tillgivenhet och förtroende. Små barnavänner och skrynkliga äldrehänder. Barnbarn och föräldrar. Vänner nära och långt borta.
Knäppta händer vid frukostbordet och en mamma som ber för sin stora släkt och den stora värld vi delar.
Vad bär framtiden i sitt sköte. Predikantens övertygelse om att framtiden kommer till oss, om de levandes mod att släppa rädslan och våga ta emot det nya, det främmande, det ännu inte sedda.
Val som väntar, men först överlämnandet i andras händer, att våga lita på kirurgiskt ingrepp och kroppens förmåga att återhämta sig.
Vi vet så lite om morgondagen, men vi stryker läkemedel på vårt persikoträd och hoppas det ska bära frukt till hösten, vi vänder jorden i vårt land för att förbereda för potatis och tomatplantor, vi köper en ny brevlåda för post som ännu inte kommit.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar