Så kom det då äntligen, efter all väntan och våndan, oro och osäkerhet. Beskedet om TUT , tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Vi gråter och skrattar om vartannat över land och hav. Vi pratar på What´s up och stenar faller från våra axlar. Nu är en del av framtiden tryggad.
Hashem ringer från köksbordet. Vi är glada att han har en god vän där att dela glädjen med och tacksamma till "Agape" som ger praktisk hjälp vidare och fortsatt gemenskap.
Vi har ju rest utan att veta utgången. Vi fick lägga allt i Guds händer och bege oss på det uppdrag vi svarat ja på, det spännande uppdraget att vara pastor resp. musikledare i teamet för Skandinaviska Turistkyrkan i Puerto de la Cruz på Teneriffa.
Nu fortsätter november med lättat sinne. Vi har funnit oss tillrätta och blivit inskolade av bästa team-kamraterna Gunilla, Berit och Gunnar. Varje kväll samlar sig dagens intryck till en bukett och jag brukar tänka, så spännande dagen var, undrar hur morgondagen blir. Vi är cafévärdar varje dag och bjuder på nybryggt kaffe, kanelbullar, samtal och vänskap. Sångkvällar med varierat program onsdag och lördag. Igår var det änglatema och vi satt i dubbel ring och kände nästan vingslag omkring oss.
På söndag ska jag predika om vänskapens sakrament. Vän är nog det bästa ord jag vet. Jesus kallar oss till vänskap med såväl himmel och jord. Själv säger han "Vänner kallar jag er" . Det är en fin kallelse.
Det är intressant att uppleva hur språk och hemkänsla hänger ihop. Under veckan kommer olika språkgrupper, finska, tyska, spansk och engelsktalande, vid olika tider och har bibelstudier. gudstjänster och samvaro. Det är gott att få tala lätt på sitt eget modersmål i gudstjänst och vid kaffebordet. Människor som inte hade haft så mycket tid med varandra hemma trivs och berikar varandras liv här.
Jag tänker på nyanlända till vårt land som också söker sig till sina egna språkgrupper. Det är alldeles naturligt att så sker medan man vänjer sig vid det nya landet, de olika sederna och det annorlunda språket. Vi svenskar som reser så mycket och som bosätter oss i andra länder borde förstå det bra.
Turistkyrkan fyller en viktig uppgift som mötesplats, en plats för andrum och ett rum att söka Gud.
Den finska baronessa som först upplät och sedan skänkte sitt hem till Skandinaviska Turistkyrkan gjorde en stor välgärning som vi nu får vara med och förvalta på bästa sätt.
Hashem ringer från köksbordet. Vi är glada att han har en god vän där att dela glädjen med och tacksamma till "Agape" som ger praktisk hjälp vidare och fortsatt gemenskap.
Vi har ju rest utan att veta utgången. Vi fick lägga allt i Guds händer och bege oss på det uppdrag vi svarat ja på, det spännande uppdraget att vara pastor resp. musikledare i teamet för Skandinaviska Turistkyrkan i Puerto de la Cruz på Teneriffa.
Nu fortsätter november med lättat sinne. Vi har funnit oss tillrätta och blivit inskolade av bästa team-kamraterna Gunilla, Berit och Gunnar. Varje kväll samlar sig dagens intryck till en bukett och jag brukar tänka, så spännande dagen var, undrar hur morgondagen blir. Vi är cafévärdar varje dag och bjuder på nybryggt kaffe, kanelbullar, samtal och vänskap. Sångkvällar med varierat program onsdag och lördag. Igår var det änglatema och vi satt i dubbel ring och kände nästan vingslag omkring oss.
På söndag ska jag predika om vänskapens sakrament. Vän är nog det bästa ord jag vet. Jesus kallar oss till vänskap med såväl himmel och jord. Själv säger han "Vänner kallar jag er" . Det är en fin kallelse.
Det är intressant att uppleva hur språk och hemkänsla hänger ihop. Under veckan kommer olika språkgrupper, finska, tyska, spansk och engelsktalande, vid olika tider och har bibelstudier. gudstjänster och samvaro. Det är gott att få tala lätt på sitt eget modersmål i gudstjänst och vid kaffebordet. Människor som inte hade haft så mycket tid med varandra hemma trivs och berikar varandras liv här.
Jag tänker på nyanlända till vårt land som också söker sig till sina egna språkgrupper. Det är alldeles naturligt att så sker medan man vänjer sig vid det nya landet, de olika sederna och det annorlunda språket. Vi svenskar som reser så mycket och som bosätter oss i andra länder borde förstå det bra.
Turistkyrkan fyller en viktig uppgift som mötesplats, en plats för andrum och ett rum att söka Gud.
Den finska baronessa som först upplät och sedan skänkte sitt hem till Skandinaviska Turistkyrkan gjorde en stor välgärning som vi nu får vara med och förvalta på bästa sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar