Varje inbjudan måste bedömas utifrån situationen. Särskilt när du är en offentligt person, pastor, företagsledare, politiker..... Varför får jag denna inbjudan? Vad kräver den här inbjudan av mej? Har inbjudaren vinning av att jag kommer? Är detta en prioriterad inbjudan just nu i min tjänst, i mitt liv?
När jag som generalsekreterare i Sveriges Frikyrkosamråd och som frikyrkosamordnare inom Sveriges Kristna Råd fick en inbjudan från Vita Huset att delta i en årlig bönefrukost gjorde jag många övervägande. Jag hade redan ett år innan tackat ja till ett nordiskt möte där viktiga personer för min yrkesutövning skulle delta. Jag var borta fyra dagar i veckan från min familj och ville jag vara hemifrån ännu en längre period än vanligt? Hur stor skillnad skulle min närvaro göra på en frukost med hundratals inbjudna. Vi resonerade och övervägde, på jobbet och hemma.
Jag tackar nej till USA och ja till Norden och tid med familjen.
Nu när tre offentliga personer, partiledarna Kristersson, Sabuni och Bush-Thor tackar ja till fem dagars födelsedagsfirande för 60-åriga Micael Bindefeld i Tel Aviv undrar jag hur de tänker.
De avstår att vara närvarande i samtalet dels om nya budgeten, dels om hur möta utmaningen med gäng-kriminaliteten. De väljer att låta sig bjudas och flygas till en födelsedagsfest för Sveriges mesta festfixare.
Ebba Bush Thor verkar kluven i sin mediala framtoning då hon inte twittrar om denna resa utan just idag då festen pågår för fullt, väljer att twittra om när hon besöker vanligt folk i Sverige. De som inget vet kan tro att hon just idag gör ett bondgårdsbesök.
Jag städar bland minnen och är nöjd med att jag avstod presidentfrukosten till förmån för kolleger i Norden och min familj hemma i Kungsbacka.
När jag som generalsekreterare i Sveriges Frikyrkosamråd och som frikyrkosamordnare inom Sveriges Kristna Råd fick en inbjudan från Vita Huset att delta i en årlig bönefrukost gjorde jag många övervägande. Jag hade redan ett år innan tackat ja till ett nordiskt möte där viktiga personer för min yrkesutövning skulle delta. Jag var borta fyra dagar i veckan från min familj och ville jag vara hemifrån ännu en längre period än vanligt? Hur stor skillnad skulle min närvaro göra på en frukost med hundratals inbjudna. Vi resonerade och övervägde, på jobbet och hemma.
Jag tackar nej till USA och ja till Norden och tid med familjen.
Nu när tre offentliga personer, partiledarna Kristersson, Sabuni och Bush-Thor tackar ja till fem dagars födelsedagsfirande för 60-åriga Micael Bindefeld i Tel Aviv undrar jag hur de tänker.
De avstår att vara närvarande i samtalet dels om nya budgeten, dels om hur möta utmaningen med gäng-kriminaliteten. De väljer att låta sig bjudas och flygas till en födelsedagsfest för Sveriges mesta festfixare.
Ebba Bush Thor verkar kluven i sin mediala framtoning då hon inte twittrar om denna resa utan just idag då festen pågår för fullt, väljer att twittra om när hon besöker vanligt folk i Sverige. De som inget vet kan tro att hon just idag gör ett bondgårdsbesök.
Jag städar bland minnen och är nöjd med att jag avstod presidentfrukosten till förmån för kolleger i Norden och min familj hemma i Kungsbacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar